Aftonbladet – 5 oktober 1872, sida 4

j Å -Iningar, till hvilka dock äfven Gripsholm , b k backen nära Nya Kungsholmsbron, der de dor GyYylKL arDvelG LIL GUMANUITLCIS RaANNCom, Att uppräkna ens de värsta bockarne mot franska språket i denna bok öfverstiger vårt tålamod, liksom det med säkerhet skulle uttrötta läsarens. Vi välja derför på måfå några få bland den stora massan. Redan i bokens titel har en sådan af gröfsta slag insmugit sig. Den första franska språklära, förf. vill rådfråga, kan upplysa att prepositionen i vid städers namn öfversättes med ä, icke med en. Nästan hela boken igenom finner man hotels, theatres, i stället för hötels, theåtres; och hvad ännu värre är alltid restaurations för restaurants samt på en mängd ställen infirmerie för höpital, puste des letters för poste aux lettres o. s. v. Hvad som dock bäst bevisar att boken för sin tillvaro har att tacka en person, som ej egt förmågan att träffa det rätta uttrycket på franska, utan en, som nödgats underkasta sig ett ytterst besvärligt skolpojksartadt öfversättningsararbete, är den bristande smak, som han ådagalägger vid val af uttryck och konstruktioner. Så återgifver han t. ex. Stockholm består af staden o.s.v. med Stockholm consiste de la Cite etc. i stället för Stockholm comprend la Cit; dans le moment present nyttjas nästan öfverallt i stället för det enkla och allmänt brukliga auwjourd hui såsom motsvarande: nu för tiden; den kalla årstiden återgifves med la saison froide, ett uttryck som svårligen återfinnes i hela franska litteraturen m. m, dyl. Det är med ett ord sagdt icke fransk tournyr i förf:s franska. I fall någon slags konseqvens kunde fordras af denna bok, som om hvartannat skrifver habitants och habitans, appartements och appartemens och dylikt, skulle man med skäl kunna fråga hvarför det sidan 57 står Gustaf Adolfs torg vid Bidan af la place de Brunkeberg, la place de Charles XIII, la place de Charles Jean o. 8. v. Förvånande måste ock förefalla att i ett arbete, hufvudsakligen afsedt att begagnas af fiansmän i stället för det franska namnet på en fransman, filosofen Descartes, finna det latinska Carselius användt. De nästan otaliga fel förf. begår mot genusläran, då han t.ex. skrifver une contraste choquante, Vinterieur est une des plus belles o.d., äro af den art, att en skolgosse, som lärt sig begagna lexikon, bort kunna undvika dem. Åtskilliga dylika fel — ehuru icke alla och särskildt icke de anförda — kunna visserligen skrifvas på ett slarfvigt korrekturs räkning, men denna boks korrekturläsare har nog ändå ett tillräckligt syndaregister, utan att behöfva ikläda sig något ansvar för författarens bockar. Så t. ex. är uppgiften om tryckningsorten, impremerie de Isaac Marcus, otvifvelaktigt en blunder af den förre, tillräckligt bevisande för hans skicklighet. Det i boken allmännast förekommande felet, ätergifvandet af eller med det engelska or i stället för det franska ou, som förekommer konseqvent i de första två tredjedelarne af boken, är väl troligen också hans. Märkvärdigt är till också, åtminstone på ett ställe, sidan 75, öfversatt med to, så att det nästan tyckes som de; hvilka haft att göra med boken, skulle varit mera hs mastadda i engelska än i franska. Möjligen är det dock med deras kunskap i de resp. språken, som med en jurist, hvilken tillika var musikus, att inom domstolen ansågs han för temligen klen lagkarl men deremot särdeles drifven i musik, och inom musikverlden åter för tarflig musikus, men ytterst skicklig jurist. ; Vända vi oss nu till sjelfva innehållet af boken finna vi oss föranledda till den allmänna anmärkningen att förf. tyckes allt för mycket stämd för beundran för att kunna åstadkomma en fullt dbjektiv och trogen framställning. Hvarje sak är för honom elu, charmant eller joli. Särskildt nödgas vi göra en protest mot uppuppgiften om de tusentals fartygen, som man skulle se från Mosebacke: tremastarne med sina rika laddningar,de bräckliga fiskar båtarne ooh den engelskesportmannens behagsjuka pleas ure-yacht. Dessa lustyachter äro visst ej så gifna gäster i vår hamn, att de kunna uppgifvas såsom en beståndsdel i det panorama, som erbjuder sig från den nämnda platsen, och för de tusentals fartygen gifva våra vatten intet utrymme. Att boken hvimlar af oriktiga uppgifter ha vi redan antydt, men huru det varit möjligt att på nio rader sammanföra så många, som fallet är i det lilla stycket om de jernvägar, som utgå från Stockholm, öfverstiger nästan vårt förstånd. : Först för man veta att centralstationen ligger vid Tegelsärskilda jernvägslinierna dela sig åt alla olika häll. Vi nödgas bekänna oss lika okunniga om att den utfylda delen af Klara sjö kallas Tegelbacken, som derom att mer än två jernvägslinier härifrån utgå, en åt norr och en åt söder, hvilken sedan vid Katrineholm, Halsberg m, fl. ställen förgrenar sig i skilda riktningar. Man får dock här goda upplysningar om hvilka de härifrån utgående bufvudbanorna äro, nemligen den norrå till de norra provinserna; den vestra, som genom Vestmanland (1), Nerike och Vermland för till Norge; samt de södra banorna, af hvilka en går till Göteborg, en annan åter till Norrköping, Jönköping och de skånska städerna, med Malmö till ändpunkt. Och dermed har den resande fått upplysning om de svenska jernbanorna, såvidt de beröra Stockholm. I likhet med andra resehandböcker utmärker äfven denna hotell, restauranter och kafger af första rangen med en stjerna. Bland de restanranter, hvilka erhållit en dylik, finna vi med förvåning Hötel Royal, Svenssons källare och Mosebacke. Äfven Cafeet på Mosebacke har erhållit en dylik utmärkelse, hvilken deremot icke tillfallit Berns caf6. Middagsspisningen å table dhöte på samma ställe omnämnes ingenstädes, Hasselbacken har visserligen fått sin stjerna som restaurant, men deremot icke såsom caf, då Alhambra deremot erhållit henne i båda egenskaperna, hvarjemte uppgifves att der förekommer middagsspisningen å table dhöte, hvilket ej egt rum sedan 1868. Bland källare i staden uppräknas de redan tillstängda Hoppet och Norges Vapen, men återigen icke de flitigt besökta Stjernan och Bacchi Vapen, På Tadngårdslan: det känner förf, alldeles ingen källare, ej ens den i teaterhuset. På Djurgården omnämnas Franska värdshuset och Lybeck, hvilka upphört för temligen lång tid sedan, hvaremot restauranten i f. d. Bährs villa förbigås. Under kapitlet Cafes concerts saknas åter Perins caf, som ej måtte ega någon gynnare i förf., men återfinnes i stället Mosebacke. Novilla omtalas der för sin vinterträdgård, hvarest konserter gifvas under den kalla lrstiden (dock endast sönoch helgdagar, hvilket dock ej är anmärkt); men på ett annat ställe, p, 68, jiseg under rupriken Novilla: Jardin dhiver et caff-conoert pendant toute Iannges, Under artikeln Bureaux ,d echange, som för utländingar är af stor vigt, saknas hr Belmonte, operahuset. Bland communications interieures par bateaw ä vapeur, hvarmed förmodligen manas ångbåtsförbindelser mellan stadens olika delär och närmastp omgifochUpsala räknas, saknas ångsluparne mellan Stallmästaregärden och Järfva. Der emot angifvas sådana, gående mellan Riddarholmskanalen och Carolinska institutet,