Aftonbladet – 4 oktober 1872, sida 2

STOCKHOLM den 4 Oktober. Det föreslagna skandinaviska myntsystemet. För några dagar sedan återgåfvo vi efter en norsk tidning några uppgifter om resultaten af den nyss i Kjöbenhavn samlade skandinaviska myntkommissionens arbeten. Vi äro nu i tillfälle meddela nägra närmare detaljer rörande kommissionens förslag samt det hufvudsakliga af de motiver, som anföras till stöd för detsamma. Kommissionen har funnit det följa af innehållet af det henne lemnade uppdrag, att hon utgått från antagandet att frågan om nödvändigheten af en öfvergång till guldfoten icke behöfde nägon undersökning, och kommissionen förklarar derföre endast, att den biträder åsigten om denna öfvergångs nödvändighet. Likaledes har hon ansett, att genom införandet af ett för de tre rikena gemensamt, på guld grundadt, myntsystem, skall vinnas sådana fördelar för samfärdseln dem emellan, att man, i betraktande af dessa fördelar, icke bör fästa afseende på de mindre olägenheter, som i de särskilda länderna måhända skulle kunna undvikas om man endast toge i betraktande förhållandena inom hvarje lands egna gränser. Kommissionen har derföre trott sig böra föreslå ett system, som, förbundet med de minsta och någorlunda lika fördelade olägenheter för de tre rikena, kunde anses leda till detta mål, och hvilket, förutom egenskapen att stå i lämpligt förhållande till de på verldsmarknaden nu gällande, på guld grundade myntsystemer, tillika så nära som möjligt kunde sluta sig till de nu i de tre rikena gällande myntsystemer och utjemna olikheterna dem emellan. Emellertid har kommissionen ansett sig böra, innan hon framlägger sitt eget förslag, redogöra för de skäl, på grund af hvilka hon icke funnit sig kunna föreslå anslutning till något af de i de större staterna redan bestående, på guld grundade myntsystem. Frågan om anslutning till det franska systemet har kommissionen låtit förfalla på den grund, att tanken på antagandet af detta system såsom universalsystem för närvarande kan anses öfvergifven, åtminstone för så vidt man nu kan blicka in i framtiden. — Det engelska systemet har befunnits oantagligt dels på grund af dess oändamålsenliga indelning, dels till följd deraf, att en: gelska regeringen icke mottager de af henne sjelf utgifna, till följd af slitning icke längre fullvigtiga myntstycken. — Förslaget åter om en anslutning till det nya tyska systemet har kommissionen låtit förfalla, dels emedan dess räkneenhet står i sådant förhållande till de hittills i de tre rikena gällande, att hvarje nordbo för att kunna fatta densamma säsom värdemätare först måste verkställa en för alla besvärlig, för många svår och för somliga omöjlig beräkning; dels emedan det skulle föranleda en allmän omskrifning af alla förbindelser, och dels slutligen derföre att detta system ännu icke är färdigt och fullt utarbetadt samt ännu är långt ifrån att ha gjort sig gällande i det land, för hvilket detsamma är påbjudet, i det man der har i den dagliga rörelsen en helt annan räkne-enhet, Thalern, än den officielt påbjudna, Marken. Kommissionen har äfven tagit i betraktande frågan om lämpligheten att nu blott förbereda öfvergången till guldfoten genom att prägla guldmynt, som i vigt och lödighet skulle motsvara det tyska hufvudmyntet, men har funnit sig böra förkasta dennal tanke bland annat och hufvudsakligen derför, att detta mynt skulle komma i ett så obeqvämt förhållande till de särskilda nordiska ländernas räkneenhet, att man snart skulle tvingas att antaga den mot myntet svarande räkneenhet, med andra ord, öfvergå fullständigt till det tyska systemet, hvilket, såsom nyss nämndes, kommissionen icke funnit lämpligt. Då kommissionen sålunda funnit sig icke kunna föreslå något af de större främmande systemerna, har hon bemödat sig att söka utfnna ett eget, på guld fotadt myntsystem för de tre nordiska konungarikena, genom hvilket värdebegreppen icke förryc kas, under det öfvergången till nya systemet från det äldre blir så lätt som möjligt, hvarjemte man sökt bringa de föreslagna nya nordiska guldmynten att stå i ett pas: sande förhållande till hufvudmynten i andra länder. Svårigheten vid att finna ett sådant systom, som lämpar sig för alla trel! rikena, ligger i synnerhet deri, att mellan! de tre rikenas silfvermyntfot förefinnes enj! olikhet; att, oafsedt denna olikhet, eger rum ! en skilnad mellan de gällande räkneenhe-t terna, och att dessa räkneenheter i de tre rikena hafva en olika indelning. Utjemnandet af den förstnämnda olikheten anser kommissionen emellertid endast vara förbundet med särskilda svårigheter mellan Sverige å ena och de båda andra rikena å andra sidan, i det, med afseende på obetydligheter af skilnaden i hvad de päda sistnämnda angår och omöjlig heten att rid öfvergången till guldfoten iakttaga fullcomlig noggrannhet, man helt och hållet can lemna densamma ur räkningen. Anta sandet af en gemensam räkne-enhet med inderafdelningar, som stå i decimalt för vållande till denna, anses väl skola, då man esluter sig att införa det i Sverigei detta länseende gällande system i de båda andra änderna, komma att föranleda olägenheer i dessa under öfvergångstiden, dock I cke större än att de. enlioet hvad erfaren-!m rn oc -— BE re RmH