Aftonbladet – 2 oktober 1872, sida 2

ndra och rädda Frankrike genom att gäcka j em alla. Han har hittills lyckats så väl tt han nu tyckes kunna föreslå regerinens återvändande till Paris och inställan: et af de skymtliga krigsrättsprocessertia i ersailles. . Dernäst höppäs män) ätt Kelä ringstillståndet skall upphöra och med det Ilt hvad som är abaormt eller godtyckligt. )m Thiers kan utföra allt detta, behöfver an föga bekymra sig om det eller det par iets understöd; han behöfver föga frukta are sig, Gamhöttas. eller hertighos. of Broge iilsskag, Moderata personer i Frankike tänka endast på upprätthållandet afen tark regering, som åtminstone kan rädda kenet, hålla sig i jemnhöjd med :den moerna civilisationen och bespara Europa det edröfliga skådespelet af öfverfylda fångkepp i Brest, skeppsladdningar af fångar, örsända till Nya Caledonien och blodiga afättningår i Satoty, Kan Thiers genom nya tgöranden praktiskt desavouera allt uti de amla mot hvilket i detta hänseende: klaner kan anföras, kan han känna sig stark og för att styra utan sådana exceptionella tgärder, som äro ovärdiga en verklig statsnan — då betyder det föga, om hans sty else kallas mönatki pller demckrati. Frank: ikö skall då gerna åtnöja sig med Thiers epublik, antagande det goda som nu er ;judes och förlitande sig på att några års ugn skall sätta det i stånd att förebygga ramtida olyckor: i Gambetta fortsätter sin rundresa i Sa! royen, der han öfverallt mottages med smickvande hedersbetygelser. Den 25 iförra måraden höll han vid en bankett i Albertville ett tal, lvari han betonade den röptblikaiska styrelseformens företräden dch att denna styrelseförm skulle knyta Sävoyen ännu fåstare till Frankrike. Den 26 på eftermidd. ankom Gambetta till Grenoble, der deputa tioner från generalrådet ock mynicipälrådet mottogö Honom På bångården. Omkring 6000 personer hade samlat sig utanför och ledsagade Gambetta under ropen: aLefve Gambetta! lefyö, kepilbliken!s till. Kotbllat, der oektdiktatorn från balkongen tilltalade mäpgden sålunda: Det entusiastiska, varma och broderiiga mottagande, jag funnit, uppväcker hos mig en oemotståndlig åtrå — ty vi menniskor äro ett intet och försvinna gent: mot ideeriias näjeslät — att uppmana eder att med mig förnya det rop, som förenar oss alla, det ord som — våra motståndare må säga hvad de vilja — är en symbol af freden, ordningen och rättvisan inom samhället! LTöfve republikens Mångden Möjde detta röp ined stor ehtislägm:; Dagon deröftår reste Gambetta till Pontecherre. En egendomlig process har blifvit börjad mot inrikesministern. En viss Teissier fordrar nemligen af dente minister 6 stmma af 162.000 franös, söm denne skäll vara skyldig att utbötala till den Bonäpärtistiska tidningen Pays för rfösterande subventioner. Tessier stödjer sitt bref derpå, att år 1868 dåvarande inrikesministern afslutit ett kontrakt på fem år, genom hviiket han förpligtat sig att till Pays utbetala 50.000 francs om året. Pays hade deremot förpligtat sig att bibehålla lirr Öassägnat (fader och son) såsom hufvudredaktörer. Man motser med nyfikenhet huru denna process skall aflöpa. Vi ha förut omtalat, att prenssiska rege: ringen på grund af bhiskopebhs af Pr Heländ opposition mot statemyn digheterna tills vidare indragit de inkomster han egde uppbära af statkassan. En kor respondent till Times meddelar i korhet in. nehållet af ett bref från kultusministern. dr Falk, till nämnde biskop, hvari i fråga varande åtgärd motiveras, Detta bref, Som är dateradt den 25 i förra månaden beto nar, efter att hafva rekapitulerat de med delanden, som egt rum mellan regeringen och biskopen, att ehuru kejserliga regerin gen erkänner de försök till ett tillmötes gående biskopen gjort i sina förklaringar. hon likväl ännu icke i dem kan finna så dana garantier, som hon i statens och dess undergsåters intressen måste fordra. Dr Falk yttrar vidare, att antagonismen mellan bi skopens åsigter och grundprinciperna för såväl Preussehs som alla andra staters sty relse fortfarande existerar utan hopp om nå gon lösning, ozsktadt regeringen hade sökt bringa till stånd en uppgörelse i godo. Kul tusministern yttrar slutligen, att kejserligt regeringen icke mera ånser sig kunna med godt samvete utbetala till biskopen bidrag ur statskassan, då riksdegen beviljat dess: bidrag under förutsättning, att Preussensla gar och konstitution skulle af mottagare anses bindande. Då denna förutsättning bortfaller, såsom biskopens af frmöland för klaringar tydligt ådagalägga, blifver rege ringens rättighet att göra dessa utbetalnin gar tvifvelaktig och de komma derföre till: vidare att inställas, Konung Carls begrafning. I gårda gens Posttidniovg läses: Genom skrifvelse til hofoch Stockholms stads samt öfriga consi