Aftonbladet – 2 oktober 1872, sida 2

oo mm FS Tf on gt oo ON JAN m, ati kontingädömet, representeradt af de de rleanistisko prinsarne, icke bar någon ut lat igt att komma till väldet, atan att detlg värtom är i aen konservativa republiken jde vm allvarlige statsmän af alla partier sökalV tt finna medlet för Frankrikes Bteripprät(ge else i iniS och yttre hätseende. Den ilal råga Varande artikeln är i öfversättningO t följande lydelse: h Thiers har tagit ett ansenligt steg motti sterupprättandet af en definitiv regering ilv rankrike: ban har åter förlagt administra 1i ionon till hufvudstaden. Ått gpresidenten ri ör sin egen del för en tid slagit sig ned ilet Plyste är eh sak af jemförelsevis underord-s! rad betydelse. Enligt Vitet-konventionen d vestämdesg, att presidenten alltid skulle re-!b sidera der, hvarest nationalförsamlingen höll ls! sina sessioner. Emellertid var det, för attjfå wa ingenting säga om det ogenerade Sätt, lr varpå Thiers öfverträdt de flesta af närnnda å öfverenskommelses stadganden, klart, attlg let arrädgement, åt hvilket Vitet lånade ld sitt nämn, endast band Thiers vid Versuil-!n les under den tid församlingen der höll ses-lå sioner. Dev var klart, att han under fe-In rierna skulle anse sig ega rättighet att till-r bringa sina ferler i Trouville, i Fontaine-Ir bleau eller slutligen i Paris likåsom hvarje lr anvan inedlöm alnationalförsamlingen. Men b en vida större vigt måste tilläggas den om-l ständigheten, att de olika regeringsdepar-f tementens arkiv och personal hafva i all stillhet, ja nästan hemligt, blifvit föräyttade till sina förra lokaler i Paris. Det är emeller IV tid opraktiskt, att den exekutiva maktensr chef befinner sig på ett annat ställe än för-n samlingen, och när Thiers derför härnäst kom-ie mer att helsa nationens representanter, Skalljs det endast bliffa för att inbjuda dem att följa js regeringen till Paris och att genom sBittis votum sanktionerå hvad BKölm faktiskt blif-a vit beslutet ttan dem. Församlingenst motvilja att våga sig in i hufvudsta-r L g 1 ( 1 l 1 q ; i ; 4 j den, så nyligen en anarkiens bkådöplats, har sin grund i dök könservativa majorite: tens rädsla. Detta pårti vår mönarkiskt; men slutligen har allt höpp öm ett närt iöppic rättande äf mönakklshn dött bort äfven i de mest Sntusiastiska hjertan, och tanken att den offentliga ordningen bäst skulle kunna befästas genom en konservativ republik har fattat så stark rot hos möderatå mån af :! alla partier, att Thiers kat Vari säker om j: nästan obegränsådt Understöd för hvarje åtgärd hän kan finna lämplig attföreslå. Det är samma känsla af nyvaknad säkerhet vi måste tillskrifva den fägnesamma nyheten, att 9000 kommuniztfångar ofördröjligen komma att frigifvas och ait pröceskbti köminer att nedläsgas imot lika ånga, så attkrigsrätternå HU endast få att göra med sådana fångar, som stå under åtal för mord, mordbrand och andra brott mot den allmännal lagen, Hittills har den franska regeringens politik endast varit iniiuerad af skräck, och de2su ölyckligas långsamma tortyr förlängdes, emedan det ansågs oförsigtigt ätt tilllåta dem att återvända till sina gamla till håll i Belleville och Montmartre, för att öka de element till oordning, hvilka man icke kan förmå församlingens konservativer att se i hvitögat. E Det gifves många orsaker, hvilka bidraga att förminska oroö för den närvarande ställningen i Paris, äfven då man tageri betraktande, att de revolutionära krafterna i staden skulle komma att ökas med 9000 eller 18,000 man hjelptruppers Den politiska ställningen bar äfven änder ferierna undergått on betydlig förändring. Man kan påstå, att det blott finnes ett parti qvar i Frankrike, och detta parti är Thiers. De orleanska prinsarne hafva genom sin blyg het eller likgiltighet förlorat allt inflytande öfver sina forna anhängäre, Den förherrskande känslan hos dem tyckes vara att mellan dem och Gambettas republik blott finnes Thiers republik. Å andra sidan är Gambettas omvändelse till moderata tänkesätt så grundlig, att han berömmer sig sjelf af att visa blind lydnad för lagen, oaktadt han kraftigt måste protestera mot både dess grundsats och tillämpning. Genom den utmärkta jemnvigt, som Thiers lyckats upprätthålla mellan partierna, har han vunnit ett så stort välde, att man förundrar sig öfver hvarför han icke sträcker sin makt ännu litet längre, och hvarför han, dä han slutligen haft det modet att begifva sig till Paris, icke tar ihop med att ställa sin regering på en mera solid grundval, antingen genom att upplösa den nuvarande nationalförsamlingen eller genom att realisera sin plan om en andra kammare och väljandet af en vice president. Det är just med afseende på kammarens upplösning eller på ett arrangement att sätta den i stånd att utöfva verkligen konstitutionella funktioner, som en tryckning utöfvas på Thiers från tvenne motsatta sidor. Det är denna fråga, som Gambetta och de avancerade republikanerne vilja göra till en pröfvosten för Thiers med afseende på hans uppriktiga vilja att un derstödja deras sak. De anse, att den närvarande församlingen representerar ett interregnum, och att hon måste upphöra med det. Republiken kommer först att verkligen invigas, då representationen af Februari 1871 efterträdts af ett i republikens eget namn valdt parlament. De helsa med glädje Casimir Påriers inträde i de republikanska leden, emedan denne statsman redan för flere månader sedan var gynnsamt stämd för regeringens förflyttning till Paris, hvilket, enligt deras åsigt skulle vara en verkligen republikansk åtgärd, och de anse hertigens af Broglie omvändelse till republikanismen såsom illusorisk, emedan han förordat den närvarande kammarens förlängning, som i deras tanke endast skulle kunna frambringa en dödfödd republik. I fråga om upplösningen har Thiers alltid iakttagit den strängaste förbehällsamhet, åtminstone ända till början af ferierna, och öppet uttalat sin förkastelsedom öfver hvarje slags rörelse i denna riktning, som kunde tillskrifvas ett officielt initiativ. Utan tvifvel kunde han, om han vid den nya sessionens öppnande ville nya val, räkna på de deputerades nästan enhälliga samtycke, och i den nya nationalförsamlingen skulle han få en ännu större majoritet för sig än den han nu kan disponera. Men olyckligt