Aftonbladet – 28 september 1872, sida 3

jag få honom härifrån? -deri ligger svårigheten. . Om han ertappades med attsöka rymma, så finge han föngenskap för lifstiden; om jag befunnes hjelpa honom härmed, så är jag säker på att något ganska obehagligt skulle hända mig. Något få vi likväl våga, — han för friheten, jag för penningarne. Han känner nog bättre till utvägarne, än jag; att han minst hundra gånger har talt härom med de andra frågarne, är säkert. I alla händelser är ej värdt att grubbla härpå innan han är här. Samma afton satt mr Pentweazle i sitt rum i en högst orolig sinnesstämning; hans blickar flyttades från klockan på spiselkransen till dörren och från dörren till klockan, under det han på samma gång med spänd uppmärksamhet lyssnade efter alla fotsteg som närmade sig. Till slut lönades hans väntan med framgäng; tunga, klumpiga steg närmade sig i korridoren och dörren öppnades. En lång, mager senfast karl, med blå ögon, frisk ansigtsfärg, temligen regelbundna drag och hvita tänder, inträdde i rummet; hade han ej varit vanställd af att håret blifvit klippt tätt intill hufvudet och af att han börjat låta skägget Växa sedan han fått tillstånd att slippa ut emot borgen, hvilket gaf ansigtet en smutsbrun kolorit, skulle han varit en vacker karl. Sedan han tillslutit dörren efter sig, rätade han upp sig till sin falla längd, helsade halft militäriskt och yttrade med ett frågande uttryck i rösten: Mr Pentweazle? Ja, det är jag, sade denne, och ni är Grogram. Jag gaf befallning att ni skulle skickas upp till mig genast vid er ankomst. Ni skall bli min betjent, Grogram. Ja, gir, svarade mannen; jag har med glädje hört så, jag skall bjuda till att göra