Aftonbladet – 28 september 1872, sida 3

pekade på en ledig plats i dokumentet. Jag skall skicka bud på mr Janowski samt lemna honom detta papper i eftermiddag, hvarefter nummer 2967 stär till ert förfogande när helst ni behagar. : Jag skulle gerna se, om han kom redan i eftermiddag, sade mr Pentweazle. aDenna eftermiddag skall han vara hos er, sade skrifvaren. De båda herrarne bockade sig för hvarandra och mr Pentweazle gick. Utkommen på gatan, kunde den lille mannen knappt stäfja sin förtjusning. Han sprang mera än han gick och var färdig att hoppa högt upp af glädje men det var först då han kommit in i sitt rum på hotellet och nogastängt dörren som han gaf fritt utbrott åt sina känslor. Ändtligen!s mumlade han, i det han gnuggade sina smutsiga händer, derefter hastigt körde ned dem i fickorna och slängde benen i luften, — ändtligen är jag vid målet! Allt mitt lidande under den förskräckliga resan, då jag för sjukdom ej trodde mig lefvande komma att uppnå hamn, får nu sin ersättning. Andtligen ser jag en dager i att återvinna de summor som denna affär har kostat mig — att återvinna dem med en liten nätt avånce! Denna nummer 2967, som han här kallas, blir min betjent. Nummer 2967 betyder för mig Josef Grogram, mannen som blef deporterad för den stora guldstölden, — den enda nu lefvande menniska, som vet hvar de tjugufyratusen pund sterling äro gömda. Och vill Josef för mig yppa denna lilla hemlighet? Jag skulle tro det! Som lön för detta förtroende kan jag erbjuda honom friheten och en andel — en ganska liten andel, förstås! — af vinsten. Tjugafyratusen und! Och jag som har trälat hela lifvet ör att vinua fem, tio, femtio! Hur skall