Aftonbladet – 27 september 1872, sida 3

dolen så mycket till vattnet, att dess botten två eller tre gånger blef våt. Men ingenting kunde ; Jsätta dessa karlar i rörelse, och som åter en bris luftade upp, gynnsam för att föra oss till Sverige, beslöt jag mig för att kapa ankaret och höja ig öfver dessa båtförares dumhet och okunnigBallongen steg hastigt upp, men på en höjd af 500 fot blef det åter alldeles stillt och det blet nödvändigt att gå längre ned. Mörkret var tätt och det var svårt att säga hvar vi befunno oss; a emellertid voro vi icke mer än 50 fot från hafsa ytan och en gång berörde gondolen vattnet. Kapriten Friis, förare af ångfartyget John Swartz, gick straxt ut med sin ångare för att skänka oss r I hjelp, ty han trodde att vi voro i fara. Jag bei I gagnar tillfället att offentliggöra denna ädla r handling och frambära till honom min uppriktiga tacksamhet. r Vinden förde oss rakt på Landskrona, och sedan jag utkastat litet barlast sväfvade vi alldeles öfver staden. Invånarnes rop nådde till oss; de ville utan tvifvel att vi skulle stiga ned, men försigtigheten bjöd mig att välja ett mera öde ställe för nedstigningen. Jag befann mig på grund af mörkret i en svår belägenhet, och Iutande mig ut öfver gondolens kant sökte jag att I få syn på hur marken var beskaffad. Klockan ; var 9 på qvällen, då jag tyckte mig ha upptäckt Jett lämpligt ställe, och några ögonblick derefter Ihade ankaret tagit fast och gondolen stod på ljorden utan någon stöt. Arbetet med gasens utsläppande var långvarigt och ansträngande; ingen menniska kom oss till hjelp och hr Valsovani knackade på i flera -I bondgårdar i grannskapet, men utan att kunna :Ifå någon hjelp. För att göra motgången komplett blefvo vi alldeles genomblöta af ett störtregn, och först efter stora ansträngningar blef ballongen tömd. ) Det var omöjligt att tillbringa natten på detta Iställe, och vi beslöto derför att låta ballongen ligga qvar och gå till Landskrona, som låg på Jen dansk mils afstånd. Innan vi begåfvo oss på ; väg tog jag med kompassen känning af Landskrona fyrs belägenhet. Vägarna voro så dåliga, latt vi gingo tvärs öfver åker och äng. På vår I väg kommo vi till en liten by, vi slogo på alla ortar ; folket låtsade icke höra oss eller också ad man oss gå vår väg. En bonde hotade oss med sin bössa och byns alla hundar naggade oss i benen. I Slutligen träffade vi en bonde, som var modig nog att taga dss i betraktande genom ett fönster; genomblöta och smutsiga som vi voro kunde vi ej taga oss synnerligen bra ut, men slutligen lyckades det oss med de blanka dalrarnas hjelp att få bonden till att visa oss vägen till Landskrona. Vi måste gå till fots och först vid midnattstid kommo vi till staden. På stadshushohn D ; 1 r U r id ME Ae I tellet täflade alla om att hjelpa oss och efter en : half timmes förlopp foro vi på en vagn med manskap för att hemta ballongen. Vi funno den lätt, och bönderne voro icke litet förvånade öfver att se två främlingar kunna midt i natten precis utvisa platsen der ballongen låg. Kl. half 3 på morgonen voro vi i Dandskrona igen och kl. 8 reste vi tillbaka till Kjöbenhavn med John Swartz. Den lägsta värmegrad vi observerade var 5 grader under fryspunkten. En ganska underlig effekt af ekot framställde sig för oss: då vi sväfvade midt öfver Sundetsjöng hr Valsovani med sin kraftiga stämma några höga toner, som ekot återgaf först 9 sekunder derefter. Då vi närmade oss Landskrona och befunno oss på blott några hundra fots höjd skickade sjön mycket tydligt ord på 4—5 stafvelser tillbaka. — En Jandsplåga. temlarne hafva i år infunnit sig i en sådan Mängd omkring Throndhjem, att de tyckas blifva en verklig landsplåga. Den skada de redan förorsakat, är på några ställen betydlig. Det berättas sålunda, att dessa djur under ett par dygn hafva förstört en hafreåker på flera tunnland i stadens närhet. Man märkte redan på lördagen deras härjningar, men hellre än att företaga ett nödvändigt söndagsarbete, lät man åkern förstöras. Strået blef sönderbitet och kärnan förtärdes. Det tycks i synnerhet vara strandtrakterna, der de.samla sig talrikast, sannolikt hämmade af sjön på sin vandring från fjellen. De äro för närvarande utdelarne. Det är i synnerhet hafren de angripa. En egen sjukdom, gemenligen kallad lemmelfebern, åtföljer äfven dessa härjande gäster. Den yttrar sig dels med smärtor i magen och ryggen, dels med halsens och ansigtets uppsvullnande, och är ofta mycket långvarig. För närvarande säges den vara starkt utbredd på flera orter i stiftet. Man tror att den sprider sig genom vattnet, som lemlarne uppsöka, och det är icke sällsynt att finna dem döda deri. De officiella rapporterna om årsväxten och helsotillståndet komma sannolikt att närmare omtala den skada dessa djur förorsaka. — En bank alldeles plundrad. Times korrespondent i Filadelfia skrifver den 28 Augusti: Hela Baltimore är i dag i rörelse till följd af upptäckandet af en af dessa djerfva bankstölder, som då och då inträffa i detta land. Natten till i måndags blefvo The Third National Bankskällare uppbrutna, och värdepapper till ett beopp af 3—400,000 dollars bortstulna. Banken är belägen i stadens centrum, vid sidan af en byggnad, som kallas Gettings Bank, och hvars nedersta våning för någon tid sedan uthyrdes till en erson, som öppnade en diversehandel: Han tog ägenheten i besittning den 1 Juni och betalte! 3 månaders hyra, 625 dollars. i förskott. ..Det var härifrån tjufvarne öppnade sina operationer mot banken, men huru länge de hållit på dermed vet man icke. De genombröto väggen mellan de tvenne byggnaderna på en punkt, som ligger bakom nationalbankens källare. Murstenarne och kalkgruset bortfördes och gömdes omsorgsfullt, och tjufvarne ha slutligen icke haft annat mellan sig och sitt rof än en plåt af jern: bleck, hvarmed baksidan af hvalfvet var belaga. Denna genombröto de med lätthet likasom de tvenne penpningskåp, hvilka funnos i källaren, medelst de starka instrument de använde. Innehållet i dessa penningskåp och i 25 private kassor, som förvarades it bankem undersöktes nog: grannt af tjufvarne, hvilka bemäktigade sig alla e penningar och värdepapper, de innehöllo. De lyckades undkomma med sitt byte ntan att väcka den ringaste uppmärksamhet, och den begångna stölden upptäcktes först då källaren i måndags morgon öppnades. — Den nyaste Offenbachiaden heter Den svarte korsaren-, komisk operett itre akter. Den såg dagens ljus i förra veckan i Wien, der Offenbachs förra operetter gjort så mycken lycka och utförts så lifligt; det var också alideles isin ordning, att kompositören skänkte det glada folket vid den sköna, blå Donaus det nöjet, att först få seen af hans nouveautger. Den svarte korsaren är till den grad genomgående Offenbachisk, att han till och med skrifvit libretton sjelf. Kanske borde han ha låtit bli det, ty den tyckes ej, att döma af Wientidningar, vara så bra hopkommen. Libretton är mera innehållslös, mera osannolik och mindre; rolig än någon af de förra Offenbacharne. säga tidningarna. Den bredda öfver hela stiftet, dock starkasti de norra j; nt re Kr — — TG at junk BR Ft