Aftonbladet – 27 september 1872, sida 3

(Insändt.) Genmile. Hr redaktör! I anledning af en i eder tidning för den 9 dennes intagen artikel med rubrik Några ord om stenografien anhålles, det ni behagade till belysning af en del utaf de i nämnde uppsats förekommande uppgifter och reflexioner rörande stenografien inom Sverige intaga följande: Päståendet att Gabelsbergska systemet icke är fullkomligt lika tillämpadt i Sverige och Finland är fullt riktigt för såvidt man får bedöma den stenografiska praxis i Finland efter hr lektor Swans lärobok i ste nografi, landtdagsstenografen löjtnant Fabritii stenografiska läseöfningar samt den af bemälde tvenne herrar utgifna stenografiska tidskrift. Det finska Gabelsbergerska 8ystemet är, heter det vidare, en öfverföring af det tyska direkte till svenskan, hvaremot det i Sverige använda lärer vara en bearbetning af dansken Dessaus verk öfver Gabelsbergers stenografi. Om riktigheten af det förra yttrandet vill insändaren nu ej yttra sig; men mot det senare att det svenska Gabelsbergerska systemet endast skulle vara en bearbetning efter hr Dessau, måste han inlägga sin protest. Den person, som under de sednare åren mest bidragit till utbildningen af det Gabelsbergerska systemet i Sverige och hvars lärjungar, direkte eller indirekte, de allra flesta vid svenska riksilagen eller vid andra tillfällen nu praktiserande svenska stenografer äro, saknade ej kännedom om det tyska systemet såväl i dess ursprungliga gestalt, som med de förändringar det tid efter annan undergått; och de personer, som efter honom dels undervisat i detta system, dels vid riksdagarne tilllimpat detsamma, hafva ej heller hemtat sin kunskap i stenogratien uteslutande från de af hr Dessau utgifna läroböckerna; tvärtom, de bafva, dock alltid med troget iakttagande af systemets grundprinciper, än från den ena, än från den andra källan tagit hvad de funnit godt och lämpligt, utan att fästa något afseende vid, om de på detta sätt blefve hr Dessaus eller hr Gabelsbergers gäldenärer, eller sjelfve, genom egna studier och bemödanden, lyckats finna något, vare sig i afseende å typer eller förkortningar, af praktiskt gagn och värde. Och, äfven om edert påstående skulle vara sannt, så länder dock det anmärkta förhållandet de svenska stenograferna mera till beröm än klander. Det danska språket är nemligen, som bekant, vida mera likt det svenska än tyskan är; de danska språkljuden hafva till allra största delen sin motsvarighet i svenskan; ej så de tyska. För en svensk, som på egen hand, utan ledning af annan person, vill lära sig Gabelsbergers system, ej endast teoretiskt utan praktiskt, för att använda detsamma vid återgifvande af föredrag eller anföranden på svenska, är det utan tvifvel