Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

axlar och förmedelst en liten dragning på manchetterna samt gick vidare. Hans ansigte fick ett nästan pinsamt uttryck då han hörde fotsteg i förstugan af en qvinlig domestik, som kom för att vid hans ringning öppna porten. Det måste synas så fördömdt löjligt, tänkte han, att han två dagar å rad gjorde besök. Tjenstfolket skulle naturligtvis få misstankar oeh denna föreställning ingaf honom en sådan förskräckelse, att han var färdig att vända om och skynda bort igen, då porten öppnar des och han blef införd i salongen. Denna gång var all möjlighet stängd för Ellen Wynne att komma undan. Den sinnesskakning som ankomsten af de båda bref ven föregående eftermiddag hade framkallat, var alltför våldsam för hennes gamle morbror, hvilken nu led hvad han sjelf kallade en martyrdom, men som i verkligheten blott var en ganska lugn dag tillbringad i hans bädd, medan hans systerdotter satt bredvid och läste högt för honom. Den gamle herrn låg med slutna ögon och syntes sofva då tjenstflickan kom in och anmälde att mr Darston var i salongen. Innan Ellen hunnit fullt uttala sin tillsägelse att pigan skulle framföra hennes ursäkt till mr Darston, att hon ej kunde lemna sin morbror som vore opasslig, hade mr Womersley fått upp sina ögon och var alldeles vaken. Vänta, vänta! ropade han åt tjenstflickan i det han höjde sig på armbågen. Ellen, du bör genast gå ned. Hör hit, du! — säg att miss Womersley kommer strax. Men, morbror, säkerligen skulle det ej vara rätt af mig attlemna er; säkerligen... Säkerligen är det rätt att du gör hvad jag ber dig om, Ellen, sade den gamle herrn, Detta är andra gången som mr