Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

nade, sedan skörden blifvit inhöstad och de sista kärfvarna körda bort till logen, derefter förbi andra gärden, hvarest arbetare redan voro sysselsatta vid plogen och den friska nyss vända jorden erinrade Jack om den stund då han som barn stod vid sin moders graf; han mötte en och annan fattig, i dåliga kläder och trasig om fötterna, som kommit vandrande från andra ställen för att göra den vanliga årsskörden för axplockning på squirens fält och derefter halft tiggande vände tillbaka till sin hemort; så kom han till väderqvarnen, hvars stora vingar alltid i barndomen ingifvit honom en sådan fasa; der stod mjölnaren, lika hvit och lika fryntlig som för tjugu år sedan, och nickade åt honom, då han gick förbi. Nu närmade han sig staden, värdshuset .Kornbingen der forvagnarne stodo utanför porten, medan hästarne släckte sin törst i vattenhon vid brunnen; nu var han vid tegelbruket; der torkladan stod, kom han ihåg att fordom en fruktträdgård hade le gat; nu passerade han förbi Mompessons skola, der i hans barndom fienderna till de små herrarne i latinskolan hade studerat — froktansvärda telningar af handelsklassen, hvilka, som han väl erinrade sig, plägade såra hans och hans kamraters i latinskolan mera aristokratiska känslor genom att kalla dem råttor, Ännu några steg förbi en öppen, ouppodlad jordlapp och Jack Darston var framme vid mr Womersleys hus. Då han kom närmare denna bostad, stannade han, kanske för att hemta andan, ty han hade gått fort och hjertat slog hörbart innanför västen. För några ögonblick tyctes ban vara villrådig hvad han skulle göra; han syntes likväl återkomma till full sjelf: beherrskning genom att höja på sina breda