Det dånar I dalar, kring kullar Och blixtrarne hväsa gå blå, När Carlvagnen gnistrande rullar Till Valhall ined kungarne två... Vår konung är död är den klagan, Som höres kring Nordanland gå. Med klagan Hans minne ej firas Den visste Han sjelf ej af, Den skönaste krans, som kan viras Ått smycka Hans konungagraf, År den af de evighetsblommor, Som brödrakärlek oss gaf! När så uti Skandiens länder Blott förfäders dygder gro, När splitet ej stridsfacklan tänder, Ej aföndeä stör deräs rö, Då fröjdas kung Öarl med kung Fredrik t Nordlandens brödratro! V. S.) va an