Aftonbladet – 24 september 1872, sida 3

talar om den i himmelen triumferande, såsom etiketten fordom ovilkorligt fordrade, liksom uttrycken Gudfruktighetens oskrymtade bild, alla kristliga dygders lefvande mönster, på jorden makalös, i himmelen englalik o, s. v., som alltid förut hörde till det officiella språket, nu mera ej anses riktigt användbara. Vid afläggandet af trooch huldhetseden till den nye konungen lär -Jallt hafva gått i behörig ordning, och det I förnimmes icke att någon af kårer och staIter svurit på Föreningsoch säkerhetsakten, hvilket skall hafva inträffat med någon kår ,Jännu vid Oscar den förstes tronbestigning, naturligtvis blott af gammal och ohejdad l vana, af den äkta konservatism, som går Joch sofver i de gamla spåren och ej vet af Jatt verlden är stadd ien ständig utvecklingsprocess. I Den gamla seden att skicka extra sändebud till främmande hof för att underrätta om regentens dödliga frånfälle lär icke denna gång, så försäkras det åtminstone, komma att bibehållas. Man tyckes alltså hafva kommit till insigt derom, att de ordinarie sändebuden verkligen kunna användas till detta högst maktpåliggande uppdrag, något som dock förut ansetts helt och hållet omöjligt. Det är endast med Danmark eller rättare med kronprinsen och kronprinsessan af Danmark, som för den nära slägtskapens skull ett undantag gjorts, och det till Kjöbenhavn afresta särskilda sändebudet har haft i uppdrag att till nyss nämnda furstliga personer öfverlemna enskilda bref från nu varande konungen och drottningen af Sverige. Under det konung Carls dödliga frånfälle sysselsatte allas tankar i den förflutna veckan, hade man dock uti Stockholm icke glömt bort att vi i denna vecka skola välja. riksdagsmän till Andra kammaren. Möten af åtskilliga slag hafva hållits. Det stora mötet på börsen förliden måndag vann icke alla valmäns eller icke-valmäns förtroende. Det var något alldeles för vanligt, för torrt, för ordentligt, der man icke hade tillfälle att utmärka sig, att dokumentera sig såsom riktigt frisinnad och sjelfständig. Huru vore det väl tänkbart, att det kunde finnas frisinnade och sjelfständiga personer bland en så stor skara, hela sexhundra? Nej, man måste arrangera någonting extra, något utomordentligt med mera saft och värma, der den som hade gifvit sig sjelf diplom på sjelfständighet och frisinnade tänkesätt kunde få distinguera sig, och så gjorde man de redan famösa distinktmötena, som helt blygsamt tillkännagåfvo sig vara af inskränkt natur. Vi skola hålla ett möte i första valkretsen, ett i andra kretsen och så vidare etti hvarje krets, och till hvart och ett af dessa möten skulle endast komma de valberättigade, som tillhöra denna krets. Så stod det i annonsen, men annonsen gälde väl endast för de icke invigda. I detta fall, såsom i många andra, gifves det en esoterisk och en exoterisk sida, en för det inre och egentliga samt en yttre och endast för skenets skull. De, som tillhörde den senare och icke tillätos blicka bakom tempelförlåten, der augurerna sysslade med offren, inbillade sig att en valman i första kretsen ej kunde uppträda på ett möte i andra kretsen och de rättade sig helt beskedligt derefter. Men der var profanum vulgus naturligtvis, den stora hopen, som skulle ledas. De i hemligheten invigda voro ej bundna af sådana profana åsigter, utan uppträdde helt oförbehållsamt på alla mötena. Det säges att augurerna W. Rubenson, Gustafsson, Håkansson och hvad dessa söner af det allra heligaste heta, icke kunde se på hvarandra utan att le, men det klädde dem, och Askådarne hafva således icke anledning att beklaga sig. Hvem vet dessutom om icke dessa augurer hafva förmågan af allestädesnävaro? Visserligen hände det en afton i förliden vecka, att de ej bunno till för två samtidiga möten, men maskineriet hade kanske kommit i olag eller ännu ej blifvit tillräckligt smordt. En annan gång kan man måhända få se herrarne ej blott som Doppelgånger, utan samtidigt på fyra eller fem ställen. För sådana trollkarlar bör väl insenting vara omöjligt. Det öfriga teatermaskineriet stod stilla ander den förflutna veckan, om man undantager ett par småteatrar samt den stora hästoperan på Djurgården. Man förmodar lock, att äfven de kungliga scenerna snart ;ppnas igen, och lär direktionen då icke nskränka sig till en omvexling mellan dei rår förra veckorevy omnämnda pjeserna, itan bjuda på en verklig repertoire, sådan len höfves en stor scen. Mattis nya stycke Grim Wiking kommer med det allra första stt gifvas, hvarefter följa Shakespeares såväl Romeo och Julia, som hans Richard len tredje. Den konstälskande publiken kall helsa dem välkomna. ITnan de VY