Aftonbladet – 24 september 1872, sida 3

Den förflutna veckan blef en sorgens vecka för det skandinaviska norden, och saknaden efter kung Carl skall länge kännas bland de-skandinaviska folken samt i synnerhet hos alla som hade lyckan att ega hans personliga bekantskap. Hela den periodiska pressen i de tre rikena uttrycker i värdiga ordalag denna känsla, och det är i lika värdiga ordalag, som den helsar den nye konungen. Det är lyckligtvis slut med den tid, då en afliden konung skulle förgudas och då hans efterträdare kanske förgudades ännu mera. Vi känna icke symtomerna af någon förtjusningsfeber vid anblicken af den uppgående solen och vi komma icke fram med några enfaldiga fraser om att den sol, som sjönk, var den herrligaste bland solar. Allt går sin lugna gång och inga tecken ske i himlen. Det är på sin höjd den officiella kurialstilen, som ännu är sig lik och begagnar uttrycken högstsalig och glorvördig, men den går dock icke så långt att den