Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

V:g död nu ingått, innehålla med anleding häraf artiklar, angående hans verk-umhet såsom regent och de framsteg lan et gjort under hans regering. Vimeddela är ett par af de märkligaste af dessa yttanden. Neue freie Presse har under den 19 ennes en längre ledande artikel härom, i vilken bland annat säges: Med Carl XV af Sverige, hvilken i går fton afsomnade i Malmö, på återresan från n tysk badort till sin hufvudstad, har inen stjerna — i den lysande bemärkelse om verlden nu i politiskt hänseende förvinder med detta uttryck — gått ned. I n tid, som så slösar med monumenter, och hvilken det stundom är lättare att vara tor än att vara god, skall i förstnämnda vänseende ingen lysande dödsruna kunna istas öfver honom, Emellertid skulle det olkvänliga i hans sinnelag, i förening med len ädlaste personliga begåfning ha försonat ill och med den stränge republikanen Milton, som på sin tid plägade inskärpa hos sin edsagare, som ledde honom — den blinde — genom Londons gator, att han skulle gå ur vägen för det kungliga ekipaget och som på alla rojalisternes försök att låna sitt berömda skaldenamn till förhöjande af hof vets glans blott svarade med detta enda för honom tillräckliga argument: Jag älskar inte konungar!...... aRedan under det tvååriga regentskap, hvilket uppdrogs åt den nu aflidne till följd af hans faders obotliga sjukdom, hade den politiska islossning börjat, hvilken under loppet af några få år skulle rycka bort de murknade institutionerna från en förgången tid. Endast här och der lade sig ännu ett ståndsintresse såsom en bred isflinga i vägen; men det fruktlösa motståndet tjenade endast till att gifva den påträngande strömmen en fördubblad styrka. Allt hvad som hindrade utvecklingen, stockkonservatismen inom kommunalväsendet, trångsintheten i fråga om religiös tolerans, inskränkningarna i judarnes lagliga rättigheter, passtvånget — det ena efter det andra ramlade och lemnade rum för nya former. Hvad som satte kronan på verket var emellertid den af konungen sanktionerade nya riksdagsordningen, som gjorde slut på det otympliga ståndsväsendet. Denne konung, som personligen egde en afgjord förkärlek för vapenyrket och äfven säsom militärisk skriftställare ådagalade sina insigter deruti, var dock bestämd att endast utmärka sig såsom fredsfurste. Daily Telegraph, hvilken likasom Neue freie Presse egnar sin första ledande artikel åt åtskilliga betraktelser, framkallade genom Carl XV:s bortgång, säger, att konungen synnerligast gjorde sig märkbar som reformator af åtskilliga föråldrade institutioner i landet. Likasom de flesta utländska tidningar, hvilka yttrat sig om Carl XV, påstår äfven Daily Telegraph, att konungen för tre år sedan fattade det beslutet att aldrig mer underteckna någon dödsdom och att han derigenom faktiskt upphäfde dödsstraffet, utan att hans svenska eller norska undersåter gjorde någon allvarlig invändning deremot. Tidningen fäller det slutomdömet, att den moderate, liberale och rikt begåfvade herrskarens bortgång utgör en svår förlustför svenskarne och norrmännen. Om konung Oscar II förklarar tidningen, att han är en af de mest begåfvade furstar inom någon europeisk konungafamilj och sä ger att han är värdig att sitta på den drottnings tron, som var Descartes väm. I po litiskt hänseende anser den engelska tidnin gen, att den nye konungens förmåga kan på Jett geennde sätt göra sig gällande genom att Åstadkomma ett ännu större närmande Imellan Danmark, Sverige och Norge gent emot den skandinaviska nordens naturliga fiender.