Aftonbladet – 23 september 1872, sida 3

EE ASTA, VON OM han oOcK försutn denna tid för anmärknings framställande kan följden deraf på sin höjd hafva varit, att honom betagits möjligheten att vid nämnda val sin rösträtt begagna, men icke att sjelfva rätten gått förlorad och honom således blifvit betaget att, om ett nytt val under årets lopp ifrågakommit, vid detta göra sin rösträtt gällande. Men, torde måhända nu någon säga, röstlängden skall ej blott innehålla en förteckning på de röstberättigade; den bör äfven uppgifva hvarje röstandes röstetal; och huru skulle en sådan uppgift, hvad angår statsrådet B. kunnat ske, innan den bevillning blifvit bestämd, efter hvars belopp han borde i utskylderna till staden deltaga? På denna fråga anse vi oss endast behöfva svara, att i nämnda hänseende borde ifråga om statsrådet B, iakttagas alldeles detsamma, som i afseende å stadens öfriga röst berättigade medlemmar. För ingen af dessa var nemligen vid uppgörande af 1871 års röstlängd det bevillningsbelopp ännu kändt, efter hvilket de skulle komma att deltaga i årets stadsutskylder; men då det. oaktadt rösträtt kunde för dem upptagas efter föregående årets bevillning, se vi icke någon anledning, hvarför ej så äfven kunnat ske i fråga om statsrådet B. Man måste nems ligen ihågkomma, att röstetalet är beroende, icke af utskylderna till kommunen, utan af bevillningen till staten; och att denna bevillning ovilkorligen skall vara påförd inom den kommun eller det valdistrikt, der rösträtten utöfvas, dertill gifver stadgandet i kommunallagen icke någon anlednin; ; och lika väl som den, hvilken flyttar från en valkrets till en annan, torde kunna fordra, att i röstlängden för den senare upptagas till det röstetal som svarar mot den honom i den förra påförda bevillning, lika väl synes den, som till staden från annan ort inflyttar, böra få räkna sig till godo den der skedda bevillningstaxeringen. Emot den åsigt angående statsrådet B:s valbarhet vi sålunda sökt utveckla har emellertid vidare blifvit anfördt, att en motsatt mening skall hafva blifvit uttalad i ett år 1866 at K. M:t afgjordt mål. Vi hafva ej varit i tillfälle att om beskaffenheten af detta mål inhemta annan kännedom än som står att vinna ifrån ett referat deraf i Naumanns tidskrift. Enligt detta var förhållandet följande: Sedan val till riksdagsman för Upsala blifvit i Sept. 1866 inför magistraten hållet, anfördes öfver valet besvär af en valman, ibland annat, på den grund, att magistraten skulle vid uppropet hafva förbigått åtskilliga valmän, hvilka efter år 1864 blifvit i staden mantalsskrifne, Efter att hafva citerat de på frågan tillämpliga lagrum anförde K. M:ts befallningshafvande i anledning af besvären, att, som ostridigt vore så väl att särskild röstlängd i och för riksdagsmannaval icke skulle af vederbörande upprättas som ock att vid det öfverklagade valet, enär vid tiden för dess förrättande ny längd öfver stadens röstegande medlemmar, med tillämpning af den dem för år 1866 påförda, men af pröfningskomiten ej granskade bevillning, ännu icke kunnat vara upprättad, annan röstlängd icke bortlända till efterrättelse än den, som enligt taxeringslängden för allmänna bevillningen för år 1865 då blifvit af vederbörande upprättad, vid hvilket förhållande valrätt icke heller kunnat tillerkännas de kommunens medlemmar, hvilka icke funnits uti omförmälde röstlängd upptagna eller som efter år 1864 blifvit i Upsala mantalsskrifne och således först år 1866 påförts bevillning till staten, hvilken bevillning vid tiden för valets förrättande ännu icke varit i föreskrifven ordning behörigen fastställd; alltså ogillades besvären; och sedan målet blifvit i underdånighet fullföljdt, har K. M:t förklarat sig ej funnit skäl vara anföråt ledande till ändring i K. M:ts befallninghafvandes öfverklagade utslag. Utan att vilja förneka det nämnda, af K, M:ts befallningsbafvande anförda motiv i vits mån strider emot vår uppfattning af det rätta, synes oss dock detslut, hvartill K. M:ts befallningshafvande kommit, hafva varit fullt lagligt; Då nemligen de i fråga varande kommunalmedlemmarne ej voro upptagna i röstlängden och anmärkning emot denna ej synes hafva före valet skett; så kunde den omständighet, att de ej blifvit uppropade till röstning, icke föranleda valets. ogillande; och af K. M:ts förklarande, att klaganden ej anfört skäl ledande till ändring af utslaget, lärer ej få anses otvifvelaktigt, att de derför anförda motiven blifvit i allo gillade. Men, om äfven så varit förhållandet, synas i allt fall nämnda motiv ej kunna åberopas såsom stöd för påståendet, att statsrådet B. icke skulle vara valbar. Enligt hvad K. M:ts befallningshafvandes utslag föranleder, skulle nemligen de i fråga varande personerna icke hafva kunnat påföras bevillning till staten förr än efter det de blefvoi Upsala mantalsskrifne. Det torde således böra antagas, att de före mantalsskrifningen ej haft så stor inkomst, att bevillning derför: bort ega rum; men så var ingalunda förbållandet med statsrådet B., om hvilken ej lärer kunna sägas, att han ej före mantalsskrifningen i Stockholm kunnat påföras bevillning till staten, enär ostridigt är, att han under många år derförinnan så;om assessor varit taxerad till och erlagt sådan bevillning. Att Stockholms magistrat ej af det åberopade prejudikatet skall hemta anledning att kassera de röster, som kunna afgifvas ör statsrådet B. tro vi oss derföre kunna untaga och detta så mycket hellre, som, om vi ej missminna oss, samma magistrat vid iksdagsmannavalet 1868 ej ogillade de röster, som då tillföllo häradshöfdingen Carlen hvilcen först år 1867 blifvit i staden mantalskrifven och 1868 första gången der till evillning taxerad. Sedan, ofvanstående var nedskrifvet hafva i hört ännu en invändning mot statsrådet 3:3 valbarhet framställas, hvilken föranleder ss att tilligga några ord. Man har nems igen velat pästå, att förbindelsen att till n kommun erlägga skatt och den dermed örenade rösträtten i kommunens angelägeneter icke tillkommer förr, än bevillningsavoringe et TOM Ach gaålnanda utvänt hlifgit öre 4 SRK TE PR ee SA re