Aftonbladet – 23 september 1872, sida 2

yvLIBL BULL 10 HU vVUuUuSLAUEl UCUTAUUTC VÄL TIiTU E riksdagsmän böra å sina listor uppföralbnu r Dufvas namn, men derifrån utesluta hrjsor lankells. Vi skola då tillika närmare till-fri 2, hvilka möjligheter, som kunha finnåsjiho tt på ett ur sak-lideral (icke fras-radikal)ty ynpunkt lämpligt sätt kunna komplettera lloj stan med ännu ett namn, det trettonde, bu hsa t 1 Norges och Danmarks tidningar uttalalpå ig på det mest sympatetiska sätt med an-O: edning al konung Carls död och gifva pålr. tt vackert sätt luft åt den stämning, somldi ödsbudet framkallat hos de båda brödraikenas folk. Då vi icke kunna citera alla essa yttranden, välja vi ett uttalande från ;vartdera landet, Det norska Aftenblådet yttrar: fr H. M:t konung Carl XV är död! Dettaln nnga och smärtsamma budskap har i daglst änkt sorg öfver fäderneslandet. Med sak-lty jadens vemod stå två brödrafolk omkring se conungens bår; i två riken är tanken i dagifö mn i borg och hyddat ty tretton års fredlfi ch felklycka är den tafla, som visar sig för J A ss, då vi taga farväl af vår älskade drott.ti tunga dagar och långa nätter hade hanld under de genaste åren gjort lidandenas van-b lring genom lifvet. Åtföljd af kärlekens f snskningar och förhoppningar från bådalh elken, begaf han sig för kort tid sedan ut)h för att söka helsobot i främmande länder.1l Nu återvände han, men blott för att läggalh sina ben till hvila i hemmets jord, på grän-b sen af sina riken. Det har varit stilla och in ensligt kring hans plågoläger i dessa sistajp dagar. Hans moder reser i främmande län-n der; hans bröder och öfriga slägt ha ickels hunnit fram för att trycka hans hand tillle afsked. Men i dödsstundens drömmar harls han åter gästat sina folk; och ha deras önsk-n ningar också icke kunnat rädda honom, sålÅo har han dock känt lindring och vederqvic-1 kande tröst i tanken, att två folk skola lysa jå tacksamhetens frid och kärlekens välsignelse ja öfver hans bortgång. Det var den 8 Julilh 1859, som konung Carl uppsteg på sin falk ders tron. Land skall med lag byggaslf tog han till sitt valspråk, och det skall blilj hans ära, att han styrde sina riken efterl!r detta sitt kungsord. Under en fortsattlyck-! lig fred har vår frihet under hans regering q frodats i folkets sinne och arbete, och våraj ansträngningar och framsteg ha i konungjt Carl alltid haft en varm vän och beskyd-! dare. Med kärlek till Norges land och folk, l om hvilka han hade en bättre och förtrog-; nare kännedom än någon af sina företrä-. dare på de förenade rikenas tron, förenadel. han en aktning för vår författning, som: bör värderas så mycket högre, då man kom-. mer i håg hans svåra ställning såsom unions-! konung öfver två fria, sjelfstänliga ochl: jemnbördiga folk. På samma gång som kär-: leken till vår egen frihetslycka tillväxte,l: styrktes äfven tillgifvenheten för vårt bro-! derfolk och dess samhällsutveckling. Nu,l då han gått bort, stå de två folken ett godt ! stycke närmare hvarandra, än när han togj. kronan i art efter sin fader. Det var kanhända sin faders största tanke, konung Carllupptog, då han ville följa en bestämdt nor-! disk politik utåt. Det blef blott planer och :! ingen verklighet, men det var i alla fallj: framtidsplaner, som skola tillväxa i folkets . eget lif, till dess någon af hans efterträdare en gång ser drömmarne förvandlade till verklighet. Det skall vidare bli konung Carls berömmelse, att han för ögonblicket icke gick längre i denna politik, än hans folks anslutning klart antydde för honom, uru stort offer han än härutinnan bragte ina personliga sympatier. Men minnet häraf skall förmå äfven nordens tredje folk att sluta sig till Norges och Sveriges, när dessa nu lägga tacksamhetens och ärans krans på en öppen, ärlig, högsinnad och ridderlig konungs kista med orden: Frid öfver hans stoft, välsignelse åt hans minne! Bland den danska tidningspressens yttranden är Dagstelegrafens det vackraste och sannaste, och vi meddela det derför här: Han var så ungdomsstark, så mandomskraftig! Ingenting stort och skönt lemnade honom kall, hvad lifvet bjöd famnade han gladt, till dess döden grep honom — lång samt, men blott alltför ohejdeligt säkert. Alla, som ha känt honom frän hans första dagar, minnas honom såsom sprittande af mod och kraft, såsom eldig och stundom uppbrusande, men när allt kom omkring dock alltid älskvärd såsom menniska, ty han var en framstående natur, likasom hans börd hade ställt honom på en framstående plats. Såsom gosse och yngling var han den gladaste bland de glade; bland studenterne i Odinslund ljöd hans malmfulla sång starkare än de flestes, och intill de senaste åren kunde få mäta sig med honom i hvarje manlig och ridderlig idrott. Men hans själ och hjerta voro icke mindre mottagliga för högre intryck, ja för de ädlaste ingifvelser. Vi tänka icke blott på hans varma sinne för konst och för krigarevärf, ehuru hans förmåga på dessa områden var något förmer än att blott mottaga och njuta andras verk: han har ju tecknat och målat, skrifvit skaldestycken och sjungit melodier till dem, sysselsatt sig med historiska och militära arbeten, och han har härvid lagti dagen en ovanlig talang. Utan vi tänka på honom i hans ställning såsom nordisk konupg. I en ålder af. 30 år fick han att styra Norge såsom vicekonung, och få år derefter, när fadern blef svag, öfvertog han dennes hela konungavärf, till dess han sjelf blef konung den 8 Juli 1859. De tretton år, under hvilka han har varit Sveriges och Norges herrskare, höra till dessa rikens lyckligaste tid, och konung Carls inflytande på hans folks utveckling har ingalunda varit ringa, ehuru han med full lojalitet lät lagens frihet råda. Särskildt tog han verksam del i det väldiga steg framåt, som Sverige tog genom upphäfvandet af den medeltidsartade ståndsrepresentationen och skapandet af 1865 års nya grundlag. Bland hans öfriga konungavärf vilja. vi vidare framhålla hans ifriga delaktighet i arbetet på en ny svensk arm6organisation. Men icke miast bör man minnas det inflytande, som han har utöfvati riktni t befästa brodersr RA