Aftonbladet – 20 september 1872, sida 3

4 ag Hr Dufva antogs likaledes till möte I kandidat sedaf lir Bubensön upprepat sitt, hörsen hållna anförande angåendeglr Dt vas kandidatur. d-) Vidare antogos till kandidater hrr H va I din, Bianchini, Wieselgren (sammanställni ni gen mellan honom och Aug. Blanche gjo des här af hr Odhner), Ljungberg, Adle sparre, Fock, Sjöberg och M, Rubenson. Blan dessa blefvo hrr Hedin, Ådlersparrö; For! Sjöberg och M. Rubenson antagna enhällig -Jeller med stor majoritet, de öfriga me I knapp röstöfvervigt. Deremot förkastades följande kandidate: prof. Cederschiöld, öfverstelöjtnant Keyser frih, Gripenstedt, boktryckaren Wallden, hi radshöfding Carlgn, statsrådet Bergström kyrkoherden Staaff, gretve Björnstjerna, ge neraldirektör Bennich, samt kaptenern Björkman och v; Francken. Någon diskussion fördes egentligen en dast om hrr Carln och Bergström. Mo den förstnämnde hördes samma argumente som i första kretsen, af hufvudsakligei samma talare: Håkansson, Thurgren, Gustafs son, hvarjemte hr Svensson såsom ett yt terligare gravamen emot honom anförde, at han egentligen vore att betrakta såsom fade; för den nya strafflagen och det vidsträckt: Ilatitudsystemet i densamma. Byråchefer Carlheim-Gyllensköld upplyste, att detta vore ett misstag, samt framhöll äfven orimlighe ten i den argumentation man anfört i afse. ende på den omständigheten att hr Carlr vore domare på landet, hvilket man ansett vara ett skäl att icke välja honom, — Stats. rådet Bergströms kandidatur bekämpades af hr Rubenson, som icke fann det i sin ordning att välja ett statsråd, som komme att I döma i egen sak, hvarjemte förmenades att Ihr Bergström tillhörde Stockholm endast så llänge han vore statsråd. Hrr Rubenson och Odhner erhöllo uppdrag att i förening med delegerade från de andra kretsarne sammanjemka de från de särskilda mötena utgångna listorna. Vi böra slutligen nämna, att vid sammanträdets början det, formligen beslöts, att äfven valmän, som icke tillhörde kretsen, zkulle få i förhandlingarne deltaga, en tillåtelse hvaraf också de talrika frivillige från andra kretsar mycket riktigt begagnade sig. Denna omständighet föranledde ordföranden at? till sist anmärka, att det resultat, hvartill mötet kommit, ej kunde anses såsom ett uttryck af 2:dra valkretsens åsigter. Härtill hade församlingen varit alltför mycket — okontrollerad! Resultatet kunde endast betraktas såsom ett uttryck af detta säll skapa mening. Femte valkretsen hade icke, såsom den Audra, att glädja sig ät närvaron af så tal rika gäster från andra valkretsar, beredda att hälla diskussionen uppe och kasta tyngden af sina vota i vågskälen, Södermalmsboerna fingo hjelpa sig fram på egen hand; endast hr Hultgren, tillstädesvarande såsom deputerad från Första kretsens möte, gjorde några svaga försök att föra dem på den rätta stråten. Derför gick det också som det gick. Ur förhandlingarne framgick en kandidatlista, väsentligen olik dem, som med benäget biträde af de frivillige från främmande kretsar genomdrifvits vid de inom 1:sta och 2:dra kretsarne hållna mötena. Den 5:te kretsen, der, efter åtskilliga afsägelser, bandlanden RB. Ditzinger förde ordet, uppställde för sin sin del följande 12 kandidater, nemlingen: hrr Adlersparre, Carlen, Dufva, Fock, Gripenstedt, Hedin, Sjöberg, Wallden, M. Rubenson, Staaff, C. M. Björnstjerna och P. Samzelius. Deremot förkastade mötet: statsrådet Bergström, advokatfiskalen Ljungberg, prot. Cederschiöld, kapten Mankell, grosshandlarne Bianchini, G. Rooth, L. Peyron, A. Glosemeyer och Guilletmot, fabrikör C. F. Lundström, smeden Hagerman och protokollssekr. Ådelgren. Hr Mankells kandidatur förordades på detta mötte af hrr Hoven och Hultgren. Den förstnämnde anförde såsom bevis på hr M:s förtjenster den omständigheten att han hade så många motståndare, ett argument, som från andra valmäns sida framkallade den erinran, att om detsamma vore riktigt, så måste man å andra sidan antaga, att den omständigheten att man rönte allmänt erkännande skulle vara ett bevis på oduglighet. Hr Mankell fick vid omröstningen en öfvervägande majoritet emot sig. Nästa valmöte, inom Tredje valkretsen, hålles i afton på Ladugärdslandsteatern. Det är att förmoda att det sällskap af välförfarna talare och mötesledare, som gifvit gästroller i första och andra valkretsarne, då komma att ånyo uppträda; ty lyckligtvis hålles i afton endast ett möte, och det är således icke att befara, att det kan hända Ladugårdslandsoch Adolf Fredriksboerne samma missöde, som träffade Södermalms invånare, att nemligen blifva i saknad af denl goda ledning i debatten och den hjelp i voteringarne, som kommo de båda första kretsarne till del. Märkligt nog är det attdistriktskomitterna och centralkomiten, fastän de haft tid att fundera på saken äada sedan den 29 Maj, icke hunnit arrangera det så, att, till kollisions undvikande, mötena inom de särskilda kretsarne hållits på olika dagar. Det hade icke då blifvit nödvändigt att, såsom i går, lemna en krets så der vind för våg. EE Strödda underrättelser.