Aftonbladet – 19 september 1872, sida 3

huru väl fyllde icke han sin a Hr Wiesel gren skulle komma att gå i Blanchesoch Liljen crantzr fotspår. : Ytterligare understödd af hr Lindqvist, mer bekämpad af hr Thurgren, som menade att riks dagsfrågorna ej borde behandlas med skämt, ble hr Wieselgrens kandidatur förkastad. Grosshandlaren Bianchinis namn föredrogs der. näst. Hr Håkansson kände honom ej. Hr Fahl stedt vitsordade det stora anseende han åtnjuter inom köpmansverlden, men var ej viss på om hans vidsträckta verksamhet tillät honom at mottaga uppdraget. Hr Rubenson var emellertid genast färdig att undanrödja detta tvifvel. Han tycktes ha erbjudit hr Bianchini karMMidaturen. och det sista ord han sade mig — förmälde h R. — var, att får jag valmännens förtroende, nog skali jag söka att uppfylla det. HrB. an: togs också till kandidat. u följde i ordningen några under loppet af mötet föreslagna namn. Först sekreteraren M. Rubensons, hvilket enhälligt antogs. . Dernäst följde spegelfabrikören Svanbergs. Hr Hodell anmärkte mot honom att han visat sin olämplighet då han förut varit riksdagsman. Hr Håkansson kände ej hr S., men var det sannt som här blifvit yttradt, så ville han ej veta af en kandidat, som betett sig så taktlöst. Hr Svanberg förkastades. Smeden Hagerman förordades af hr Gustafsson, som ville ha en representant för arbetarne, men bekämpades ifrigt af hr Håkansson, som förklarade att Hagerman ej hade arbetarnes förtroende. Hr Rubenson erinrade dock att Hagerman arbetat sig upp från att vara pojke, samt att han hade satt sitt namn under en petition omr rösträttens utvidgning; något hvarpå hr Håkansson genmälde, att petitionen afsett blott den politiska rösträtten, ej den kommunala, hvarförutan han insinuerade att undertecknandet kanske dd varit så alldeles frivilligt och af öfvertygelse. rr Lindqvist och skomakarmästar Rosengren yttrade något i samma syfte, hvarjemte ordföranden menade att det vore inkonseqvent att välja en arbetare då arbetarne ej hade rösträtt. Sådant skulle uttydas såsom ett bevis, att rösträttens utvidgning vore obehöflig. Hr Hagerman förkastades. Samma öde rönte handlanden Leufstedt, litteratören Heurlin, dr Martin, kapten v. Francken och bryggaren Bille. Man hade nu på listan uppfört 11 namn, nemigen hrr Adlersparre, Dufva, Gripenstedt, Fock, Sjöberg, Hedin, Mankell, M. Rubenson, Ljungerg, Cederschiöldloch Bianchini, men samlingen var nu så fåtalig, att man ej ansåg sig böra ortsätta förhandlingarne längre för att uppsöka innu två namn, utan skulle det uppdragas åt lelegerade att underrätta de öfriga kretsarneom esultatet inom denna. Hr W. Rubenson, som frågasattes till delegerad, hyste någon betänkighet derföre att han ej tillhörde kretsen. Hr rustafsson ifrågasattes då, men det befanns tt icke heller han var medlem af denna vålkrets. )et slutade med att hrr Hultgren och Rubenson togo sig uppdraget. L ar Rs nn