Aftonbladet – 19 september 1872, sida 3

bortskänkandet af de ifrågavarande statstillgå! garne främst på sitt program. i Ordf. skulle nu ånyo genmäla den siste tal. oc ånförde dervid att denne skulle ha yttrat, a derföre att grundskatterna voro 200 år gaml: så borde de ej afskaffas. . Hr Mengel (afbrytande): En sådan dumhet he jag aldrig sagt! Ordf. började åter sin replik, men afbröts åt af hr Mengel, som nödgades anmärka att har ord oriktigt citerades samt slutligen, då han ån fått ordet, vädjade tillförsamlingen, huruvida de fanns någon som uppfattat hans ord så som or föranden anfört dem. Härpå svarades, under al män munterhet, ett enhälligt nej. Skräddarmästaren Roos trodde att här ej va rätta stället att lösa fjndskattefrågan och vill ej heller att mån skulle ovilkorligen ålägga r presentanten hvarken att samtycka till eller mo sätta sig grundskatternas afskaffande. Det vor dock beklagligt om en strid skulle uppstå mella stad och land, och han. ansåg derföre bäst at vara tillmötesgående. s Handlanden RB. Ditzinger ansåg, att man e Tborde längre sysselsätta sig med grundskattefrå gan eller göra den till hufvudsak, utan nu öf ; vergå till frågan om kandidaterne. r Lindqvist fann hufvudsaken vara attfå per soner, som förmå sätta sig in i frågorna. Äfver han förordade fördragsamhet och tillmötesgående men ansåg att man ej borde sätta någon bestämc prägel på kandidaterne med hänsyn till grund skattefrågan. Hr Mengel fann sig föranlåten af de önsk ningar, som nu försports, att man borde lemns grundskattefrågan och öfvergå till saken, att er Inra att det var ordföranden, som genom att be. gära ett bestämdt uttalande at mötet rörande jenna fråga hade bragt henne å bene. I Ordföranden genmälde härå, att det var enligt uppdrag af den af honom nämnda komit6n, som bin fjort framställning om de ifrågavarande grundsatsernas godkännande. Och så blef icke vidarb tal om de nämnda grundsatsernas godkännande af mötet. . Man öfverenskom härefter att först genomgå listan på de förutvarande riksdagsmännen och inhemta mötets tankar om hvilka af dem, som borde bibehållas eller ej. Kommendör Adlersparre uppropades och antogs till kandidat. äradshöfding Dufvas namn följde. dernäst. Ordet begärdes dervid af grosshandlaren W. Rubenson. Han började med att tillkännagifva, att han ej tillhörde denna valkrets, hvilken omständighet dock ej hindrade honom att taga en mycket verksam och ledande del i de följande förhandlingarne.. Med afseende å hr Dufvas kandidatur erimrade han nu om hr Rossanders yttrande vid valmötet på Stora börssalen och talade i samma riktning, tillfogande n erinran om hr Dufvas verksamhet med afseende å frågan om sjelfbeskattningsrätten. Hr Dutva antogs derefter till mötets kandidat. Med afseende å frih. Gripenstedt, som derefter uppropades, voro meningarne delade, men majoEg var för honom. Han upptogs således på stan. Frih. Fock och hr Hedin antogos, den förre med stor majoritet, den sistnämnde enhälligt. Beträffande hr Wallden stodo meningarne för och emot temligen jemnstarka, men befanns det, ätt de, som voterade nej, lågo öfver med en eller ett par röster. Hr W. uteslöts derföre. Vi böra nämna, att under den del af förhandlingarne, för hvilken vi nu redogöra, var församlingen talrikast. I voteringen om hr Walldn röstade några och trettio personer på hvardera sidan, men ganska många närvarande deltogo alldeles icke i voteringarne, vare sig nu att de ej tillhörde valkretsen, såsom vi tro att förhållandet var med många, eller att de ej ville taga någon aktiv del i förhandlingarne. Sedermera aflägsnade sig efter hand en stor del af de församlade och af de qvarvarande var det blott ett ringa fåtal som deltogo i voteringarne. Hr Mankells namn sppropades härnäst. Skrädderiarbetaren Håkansson förordade mycket varmt hr Mankells kandidatur. Denne hade nemligen stridt för sjelfbeskattningsrätten och för rösträtt åt alla som betalade bevillning. Hr Rubenson ansåg alla, som befinna sig på frihetens bana, böra rösta på hr Mankell. Han hade arbetat på det politiska, kommunala och humanistiska området, och om han ej ännu löst alla frågor, så skulle man om 10 eller 20 år härefter få se frukterna af hvad han verkat. Man borde derför betänka sig innan man kastade honom öfverbord. Handlanden Leufstedtkunde ej fatta hur det kan komma i fråga att utesluta hr Mankell, då let gäller att uppställa frisinnade och sjelfstänliga kandidater. Tal. lofordade hr M:s verksamhet och insigter i afseende på försvarsfrågan och -skatteväsendet samt sökte visa, att grundskatternas efterskänkande ej borde-möta betänkigheter från stadsinvånarnes sida, då landtbeolkningen utgör 7s-delar af landets invånare och den följaktligen får sin andel med af de nya vördorna. Allt behöfde för öfrigt ej uttagas enom inkomstbeskattning, hvartill komme, att ör dennas uttagande borde införas en annan beräkningsgrund, så att för inkomsten af fastigeter, beräknad till 6 procent af värdet, borde erläggas 1 procent beyillnitg. (Att landtmannamajoriteten skall gå in härpå, tycktes icke falla talaren in att betvifla.) Slutligen böra vi nämna, att talaren, under bifall från en del af de närvarande, hedrade vårt blad med ett icke synnerligen artigt tillmäle för ett yttrande i vårt blad för några dagar sedan, hvilket han antog TR hr Mankell, r Lindqvist, litteratören Gustafsson och en annan talare, hvars namn ref. ej hörde, understödde äfven hr Mankells kandidatur, som derefter af mötet antogs. Hr Carlens kandidatur, som sedan bragtes unler öfverläggning, bekämpades af hr Håkansson, som anmärkte, att han rätteligen icke borde bo I Stockholm. (Att-samma invändning kunde göras mot den af honom förordade hr Maukell, köm talaren icke ihåg.) För öfrigt hade hr Carln med all sin intelligens icke uppträdt på ett humant sätt, utan på det högsta supplikerat sina motståndare-. Hr Lindqvist skulle visserligen önskat hr Carln något mera liberal, men han vore en stor förmåga och äfven något folklig, efter som han hade att göra med bönder, och han borde derför ANntagas. Hr Thurgren trodde sig kunna bedöma hr Car. lån såsom jurist och afstyrkte hans val. Hr Gustafsson hade vid åhörandet af namnet på de första kandidater, som uppställdes, varit tveksam huruvida han befunne gig på ett möte af liberala valmän, men sedan mötet uppställt hr Mankell såsom kandidat, hade han blifvit öfvertygad att så var förhållandet, och han kunde orföre ej se hvarföre detta möte skulle uppställa br Carln, som vanligen stått på den kKonservativa sidan. . Hr Carlns kandidatur blef härefter förkastad. Man ötlvergick härefter till de af den anonyma komiten föreslågna kandidaterna. Öfverstelöjtnant Keysers kandidatur förordades af hr Rubenson, som ville göra troligt att han skulle komma att utverka minskning i 5:te hufvadtitelns anslag; men hr Thurgren erinrade att man redan hade uppställt 2 militärer och så fick hr Keyser öfvervägande röstetal mot sig. Mot advokatfiskalen Re berg, som dernäst ifrågasattes, hade hr Lindqvist den betänkligheten att hr L. hade fallit igenom så många gåner att det ej var värdt att försöka med honom. Fan förordades deremot af hrr Håkansson och Rubenson, emedan han intresserat sig för arbetareförbningarne och universitetsflyttningen. Han antogs till mötets kandidat. Likaså professor Cederschiöld.jtill hvars rekommendation hr Rubenson anförde att man borde appställa en vetenskapsman.