Aftonbladet – 18 september 1872, sida 3

, klockan tio förmiddagen kallade; och inställd sig nu ej mindre Börjesson och underlöjtnante Sandberg än äfven sergeanten G. A. Wagner. Redaktören af Göteborgs Handelsoch Sj farts-Tidning, herr 8. A. Hedlund, förekom oc anmälde sig såsom rättegångsbiträde åt Börje: son; i anledning hvaraf redaktören Hedlund ur derrättades, att det besked, som honom häror förut meddelats, Jema nu komme att lända re daktören Hedlund till efterrättelse. Härefter upplästes ofvan omförmälda protc koll; hvarpå såväl Börjeson, som underlöjtnar ten Sandberg och sergeanten Wagner, på fråg till hvar och en af dem, särskildt förklarade att deras -om förloppet vid ifrågakomna tillfäll afgifna berättelser blifvit till protokollet full riktigt uppfattade; dock ville sergeanten Wagne göra den anmärkning, att han icke uppgifvit sit yttrande till Börjesson om den handgripliga till rättavisningen, som kunde komma att veder faras Börjesson, hafva varit föranledt af Börjes sons likgiltighet vid utförandet af anbefalld: tempo, utan att Wagner fällt berörde yttrand af den anledning, att Börjesson visat humör vi befallningen att omtaga tempo; tillkännagif vande Wagner, i sammanhang härmed, att har förbehölle sig att vid krigsdomstol, derest saker dit hänvisades, tilltala Börjesson för det oskick liga beteende, som Börjesson, enligt hvad del: agner nu uppgifvit och dels de af Börjessor inkallade och i saken hörde personer utsagt. lätit vid ofta omförmälda tillfälle komma sig til last. Sedan parterna förklarat, det de icke hade något vidare att anföra, tillfrågades fabriksarbe. taren Börjesson, om han yrkade, att saken hän. visades till krigsrätt, för vidare behandling, eller om han öfverlemnade åt hr regementschefen att ålägga underlöjtnanten Sandberg den bestraff. ning, hvartill, enligt den för krigsmakten gäl. lande disciplinstadga, Sandberg kunde för angifna förseelsen anses hafva gjort sig skyldig; och förklarade Börjesson, i anledning häraf, att han icke ville vid krigsrätt åtala underlöjtnanten Sandberg, utan att han öfverlemnade åt hr regementschefen att bestraffa Sandberg. Sergeanten Wagner tillkännagaf, att då målet sannolikt nu komme att disciplinariter behandlas, det förbehåll, Wagner gjort i fråga om åtal mot Börjesson, följaktligen förfölle; och som vidare ej förekom samt då, enär det, som nu isaken förelupit, upprepats från protokollet, särskild justering deraf ej påkallades, tillkännagafs, det protokollet komme att till hr regementschefen, för vidare åtgärd, aflemnas. Som ofvan. In fidem: Mauritz Lindberg. Vi inskränka oss till den slutligå betraktelsen, att när så kunnat försiggå i närvaro Af en person, som har det offentliga ordet till sitt förfogande, hvad kan ej då ske, när man handlar utan all kontroll? Sakens rätta sammanhang är i öfrigt ganska klar. Löjtnant Sandberg hade missuppfattat Börjessons leende eller grimas och öfverilade sig. Hade denna hans handling, senast den blef känd, blifvit af regementschefen bestraffad med några dagars arrest, ;å hade föga affär vidare gjorts af denna sak, som sannolikt icke är ännu utagerad,