Aftonbladet – 18 september 1872, sida 3

me ga AN BA a VE a BUD TILLIAT hans förmenande mindre nödiga i anseende till de få fall, då hagelskada inträffade. Efter slutad diskussion bifölls utskottets förslag. Landstinget åtskildes kl. half 9 e. m. och sammanträder åter i dag kl. 11 f. m. t. Ett egendomligt majorsförhör. ; Vi meddela efter Göteborgs Handelsoch -Sjöfarts-Tidning följande högst märkliga relation: Det har varit omtaladt, att den bevälringsyngling, fabriksarbetaren Th. Börjes-Ison, som i somras öfverfölls med en örfil af jen utaf Göta artilleri-regementets officerare, Jåtal. Icke mindre än fyra aktade sakförare inom staden anmodades biträda Börjesson, men undandrogo sig uppdraget, hvarefter -Börjesson vände sig till Handelstidningens utgifvare, hr Hedlund, hvilken -ej kunde, efter hvad som föregått, vägra ett biträde, som här var af nöden, enär Börjesson sjelf lingalunda är vuxen att föra sin egen talan, läfven i en sak af så enkel beskaffenhet som Iden i fråga varande. ) Så ingafs till chefen för Göta artilleriIregemente följande stämning: Till chefen för k. Göta artilleriregemente, öfversten m. m. hr F. R, Carlsohn. ) Hos hr öfversten får jag till laga beifran anImäla följande handling, begången af en utaf Göta artilleriregementes officerare, löjtnanten V. Sandberg. Då jag lördagen den 29 sistl. Juni omkring kl. 5 e. m., såsom beväringsyngling af andra klassen, befann mig bakom en af kanonerna å venstra flygeln, blef jag, genom en oriktig rörelse föremål för några åskådares på Heden skratt, hvilket framkallade en dragning på munnen från min sida. Denna förseelse — öm den ens kan så nämnas — uppretade så löjtnant Sandberg, som här förde befälet, att han, lömsk af sin värdighet såsom förman och glöms tillika af hvad krigslagar och disciplin bjuda, öfverföll mig med en örfil, beledsagad af ett oqvädinsord. Jag har länge tvekat att göra någon vidare sak af denna mig öfvergångna grofva förolämpning, särdeles som händelsen utgjort föremål för offentligt tal i stadens tidningar, men då man dels velat, i sammanhang härmed, tillvita mig en förseelse, som jag aldrig begått, dels nedsätta min karakter, har jag funnit mig nödsakad att hos hr öfversten anmäla Händelsen, i det jag å löjtnant V. Sandberg påyrkar det straff, som lagensstadgar, åberopande såsom vitnen till händelsen följande personer: Fabriksarbetaren hos hrr Prytz å Wiencken I funnit sig manad att mot denne officer väcka hr Leander Larsson samt Hamnarbetaren hr Oscar Andersson, boende i Masthuggsbergen. Göteborg den 15 Aug. 1872. Thomas Börjesson. Man borde nu hafva väntat, att krigsrätt anmälan; men i dess ställe inkallades Börjesson jemte de båda åberopade vitnena till majorsförhör. Att han kunnat undandraga sig detta, kände hvarken Börjesson eller infunno sig vid majorsförhöret den 26 Augusti, dervid voro närvarande majoren L. Lindgren, auditören M. Lindberg, sergeanHr Hedlund företedde sin fullmakt såsom Börjessons rättegångsbiträde, men fick det besked, att detta vore ett enskildt förhör, dervid inga främmande finge närvara. Hr Hedlund förklarade, att det vore för honom lika angeläget som för någon annan att få verkliga förhållandet i denna sak utrönt, och förnyade derför höfligast sin hemställan; men då ett upprepadt nej följde, begärde han ett utslag i saken, hvilket han kunde öfverklaga. Han fick då svaret, att intet hinder mötte för honom att närvara vid förhöret, varande emellertid frågan om tillståndet att biträda käranden ännu, åtminstone för honom, oklar. Hr Hedlund tog sin plats på en stol, med sin anteckningsbok i handen. Stämningen var redan uppläst och förhöret började. Det utfördes hufvudsakligen af auditören, under det majoren lade sig mindre deri. Till karakteren af auditörens sätt att ransaka hörde; att käranden mera behandlades såsom anklagad än anklagare; auditören framstod öppet såsom hans motpart. Börjesson erinrades mer än en gång om, att det var kan, som burit sig illa åt, och att han derför nog komme att åtalas. När han uppgifvit, att löjtnanten mot honom brukat ett oqvädinsord, frågade auditören: Hvad sade han då? och upprepade frågan, trots kärandens förklaring att han ej ihågkomme uttrycket. Du — auditören nämnde käranden ständigt med detta förtroliga ord — bör väl minnas det, om det verkligen blifvit sagdt. — Hvarför har du då ej framkommit med stämningen förut, så hade du ej glömt bort det? 0. 8. v. Det tillades halfhögt från antingen majoren eller auditören: Det har väl skett genom uppeggande från annat håll. I öfrigt vidhöll Börjesson hvad stämningen innehöll, med tillägg att Börjesson under den ifrågavarande exercisen fått ett par gånger repetera ett oriktigt tempo, dervid sergeant Wagner gått fram till honom och hotat honom med att, om han ej gjorde rätt, skulle han få stryk, hvad det än kostade. Sergeant Wagner, som mycket blandade sig i samtalet — ty såsom sådant fördes hufvudsakligen detta förhör — omtalade villigt denna hotelse, — hans ord hade varit: Kosta hvad det vill, klår jag dig — för hvilken han gaf det skäl, att Börjesson, som eljest hörde till hans bäst-exereerande karlar, nu visade sig mycket trög och likgiltig. Han såg också, att löjtnant Sandberg slog Börjesson en örfil, så att hufvudbonaden föll af honom, men hade ej hört något oqvädins; ord, hvilket han trodde ej vara fäldt. Deremot borde Börjesson straffas för att han genom sina ätbörder visat humör. ) Löjtnant Sandberg, som under detta samspråk stått alldeles tyst, blef omsider tillfrågad och afgaf då en mycket klar och redig berättelse om förloppet, Han medgaf 4) Börilesson hade. eftes hvad han unpngifvit. fått ten Wagner, ännu en officer samt parterna. l. skulle hafva omedelbart hållits på dennal hans icke lagfarna biträde, hvadan båda q kb (ö ot LIRA ou 2 Ing tt Jag. 2 DR fr TD FREE SO MH bran rn dd AH DR vd KR RR KK HO UV VI Et ÖR RO AA