Pragfredens femte artikel, för hvars uppfyllande en och annan trodde att den ryske kejsaren skulle särskildt lägga sig ut vid det nyss slutade kejsaremötet i Berlin, tyckes dock nu vara så aflägsnad som någonsin från sitt verkställande. Icke nog att de mest framstående tyska tidningar afgjordt förklara att densammas realiserande aldrig kan komma i fråga, utan äfven högt stående preussiske embetsmän, såsom särskildt den preussiske regeringspresidenten i Slesvig v. Bittor, hafva offentligt förklarat, att Preussen aldrig ämnar återlemna till Danmark någon del af Slesvig, vore den än så danskt sinnad. Dessa uttalanden gifva det danska Dagbladet anledning till en artikel, uti hvilken den på ett värdigt sätt redogör för Danmarks och den skandinaviska nordens uppfattning af denna sak. Vi meddela ur den nämnda artikeln följande utdrag: Det kan synas underligt att bemöta sådana uttalanden med något, som låter försonligt och fredligt. Och likväl vilja vi just gentemot dem visa huru det danska folket uppfattar denna slesvigska sak. Vi påstå, att det äfven före Pragfreden och den förutan består en moralisk rätt för Danmark till den del af Slesvig, som är och fortfar att vara dansk, och att det i kraft af de nationala principer, under hvilkas baner Tyskland sjelft inviger sin stora framtid, tillkommer oss danskar rätt till återförening med de slesvigare, hvilka tänka och känna som vi. Vi påstå, att denna moraliska rätt, som icke kan ostraffadt skjutas å sido, blifvit en jemväl formel rätt genom den fördragsenliga bestämmelse, som fastställde hvad som på många föregående stadier förberedts och förutsatts. Vi påstå, att detta fördrag har både materielt och formelt förblifvit oberördt af de händelser, som senare timat, och att det sedan det meddelats den