Aftonbladet – 16 september 1872, sida 2

pen plan, der några båtar voro upplagd för att torka och i hvars ena hörn ett trä skjul för båtbyggnad var uppsatt. Värds husets mest eftersökta rum voro belägn; åt flodsidan, men dessa voro för aftonen re dan upptagna, dels af ett segelsällskap, son hade en fest, dels af vänner och anhörig: till afresande emigranter, och hvilka had kommit för att säga dessa sitt sista farväl Jag skulle uppbjudit hela min förmåg för att skaffa ett annat rum, sir, i fall de unga fruntimret hade stannat; men då mid dagen endast skulle vara för tre herrar, si tänkte jag, tillade värden, att ni ej skull taga det illa. Rummet är inte stort, men fortfor han med ett välvilligt grin, ni lä väl nödgas söka trefnad under en gansk: lång tid i ett ännu vida mindre rum innar ni åter får sätta foten på landbacken. Rummet är bra, sade Frank. Ingen dera af mina vänner fäster någon synnerlig vigt vid en grann utsigt, blott middagen ä god; och hvad mig sjelf angår, så torde jag snart få se så mycket vatten, att jag gern: kan undvara åsynen af floden under de fi timmar som jag stannar i land. Han hade knappt talat till slut, då uppas saren öppnade dörren för hans båda vän ner och hjertliga helsningar vexlades. Mi Mauder, juristen var en gammal vän til Franks far, en man med lika mycket skarp sinnighet och godt omdöme, som juridisk: kunskeper och hade mr Scorrier rådgjor mera med honom, skulle husets ställning varit bättre vid hans död. Äfven som der nu :var, hade mr Maunder genom försigtighe och omtanka lyckats så pass fördelaktigt ut reda affärerna, att Franks lilla återstående förmögenhet af några hundra pund blef räd dad. I denna goda gerning-hade han erhålli ett verksamt bistånd af den andra, närva