Aftonbladet – 12 september 1872, sida 2

tillföll professor v. Schoultz. Berlin har 1 dessa dagar varit skådeplatsen för en hel följd af lysande festligheter i anledning af det möte, som der egt rum mellan de trenne östra stormakternas herrskare, afkomlingarne af den heliga alliansens stiftare. Den 5 middagstiden kl. 12 3 kom kejsar Alexander; åtföljd af storfursten tronföljaren och furst Wladimir, under det furst Gortschakow och storfursten Nicolaus redan förut kommit till Berlin från en annan: sida: De mottogos naturligtvis med mycken officiel ståt. Kejsar Wilhelm, alla de preussiske prinsarne och dei Berlin samlade tyske furstarne och prinsarne samt flere af ministrarne (Bismarck, v. Roon och Stosch) och en del generaler voro tillstädes på bangården, som var dekoreråd med tyska och ryska flaggor och der ett gardesrege mente och en musikkår voro uppställda. Då tåget kom med de höge gästerne, spelades ryska nationalsången. De båda kejsarne, som ömsesidigt buro hvarandras uniformer och ordnar, hvilket också var fallet med deras förnämste följeslagare, omfamnade och kysste hvarandra och utbytte vänliga helsningar med hvarandras svit. Äfven på återvägen genom gatorna hördes lifliga hurrarop för kejsarne och de mest framstående männen i tåget, och hela aftonen var på slottsplatsen en stor folkmassa samlad, hvilken hurrade för hvar gång någon af de höga personligheterna visade sig. Följande dag gaf kejsar Alexander audiens och mottog bland andra Bismarck, Gortschakoff och franska sändebudet Gontaut Biron. Samma dag på eftermiddagen kom kejsar Frans Joseph, hvilken varit i Buda och öppnat ungerska riksdagen och som dagen förut kommit till Dresden, hvarifrån han nu medförde kronprinsen af Sachsen, Samma festligheter förnyades på bangården och på gatorna, och kort efter sin ankowst gjorde österrikiske kejsaren ett besök hoskejsar Alexander och åkte i hans sällskap till slottet, der familjediner hölls. Den 7 var stor parad för de båda kejsarne. Kejsar Wilhelm förde först sjelf hela truppmassan förbi sina gär ster, och derefter förde desse sina två regementen förbi honom. Kejsaren af Österrike synes särskildt vara föremål för berlinarnes uppmärksamhet, dels emedan han sällan blifvit sedd i Berlin, dels äfven derför att han för några få år sedan var Preussens fiende. I lördags egde ikejserliga slottets hvita sal och tafvelgalleri den stora galadinern rum till de kejserliga gästernas ära. Antalet inbjudne steg till 520. De tal, som höllos vid detta tillfälle, utmärkte sig genom sin korthet. Kejsar Wilhelm steg först upp och yttrade med hög röst: Med den hjertligaste tacksamhetskänsla höjer jag mitt glas för att dricka för mina kejserliga gästers välgång. Härvid uppstämde musiken den österrikiska nationalsången: Gott erhalte Franz, den Kaiser, hvarpå kejsar Frans Josef reste sig och yttrade: Jag tackar på det hjertligaste för den föreslagna skålen. Gud bevare och beskydde kejsar Wilhelm, kejsarinnan Augusta och hela det kungliga huset! Efter en kort stunds. förlopp tog kejsar Alexander ordet och sade: Jag dricker för den tappra preussiska armåns välgång!Efter dinern bivistade de höge gästerne en balettföreställning på operan. Som kejsaren af Österrike har familjesorg, åtföljde han ej de öfrige, utan använde tiden att i österrikiska beskickningens hotell mottaga den diplomatiska kåren. : Dagens förnämsta tilldragelse för den stora allmänheten var den milivärmusik och det tapto, som uppfördes kl. 11 e m. På torget framför operahuset, der musikkårerna samlades, hade 56 jättekandelabrar blifvit uppresta. Inemot kl. 9 afspärrades platsen från det kejserliga slottet till slottsbron, så att musikkärerna obehindradt skulle kunna uppställa sig. Dessa musikkårer bestodo af 1124 man. Sedan uppställningen blifvit fullbordad på slottsplatsen, hvilken med sina jättekandelabrar och otaliga orientaliska lampor erbjöd en imponerande syn, började samtliga musikkårerna intonera den österrikiska nationalhymnen; derefter utfördes Alexandermarschen af infanteriets musikkårer, intågsmarschen (af Wagner) af alla kårerna, den ungerska Radetzskymarschen af kavallerikårerna och slutligen ryska na tionalhymnen af alla kårerna. Härmed var den egentliga musikfesten förbi; taptot återstod ännu. Till sist upplystes hela torget och den angränsande Lustgarten med fem elektriska apparater, som innehöllo 700 ele