Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

T kyrklig synpunkt så olika piattade påstående fom aposteln Petri vistelse i Rom. — Pater Hyacinthes bröllop firades itisdags Ii London, eller ett par dagar efter det han i tidningarne offentligen tillkännagifvit, att enligt hans åsigt kyrkan ej har rättighet att ålägga den katolske presten celibatet såsom obligatoriskt. Hans brud äf amerikanska och heter Emilie Jane Merriman, enka efter mr Edwin Merriman, hvars bekantskap han gjorde under sitt besök i Amerika för ett par år sedan. — Operasångerskan fru Seidler afled den 5 September i Berlin i en ålder af 78 år. Hon medverkade vid den första representationen af Friskytten i Berlin — alla de andra då i operan uppträdande artisterna hade för längesedan dött. on afled kl. 8—9 den nämnda aftonen, just under det Friskytten spelades på operan. — Silfvermynt lösören. Den danska kungl. familjen har i dessa dagar gjort ett besök på det stora herresätet Bregentved på Seeland, hvilket ger en dansk tidning anledning till att uppfriska följande gamla historia eller -saga såsom bladet kallar den: Bregentved hade också år 1846 den äran att ha besök af dåvarande konungen Kristian den 8 och nuvarande enkedrottningen Carolina Amalia. De kungliga personerna sutto till bords i ett lusthus i trädgården. Från den dagen har man der i trakten en saga, som är rätt : Man torde erinra sig, att på den tiden brukades det att sprätta med en silfverskilling ferat till urnyckel; den hängde 2 en ked ur fickan långt ned åt. En mängd allma hade infunnit sig till den högtidliga testen, klädd i sina bästa kläder och med den dinglande rydnaden. Men nu fanns ett förbud af myndigheterna mot att draga penningar ur cirkulationen genom att göra dem till lösören. Länsmannen strök omkring vid festen och skall ha konfiskerat ett icke så litet antal af dessa urnycklar. När bönderna fingo nys om hvad länsmannen förehade, skyndade de sig att skaffa undan prydnaderna. — Den berömda katedralen i Canterbury, ett bland de vackraste minnesmärkena från den normandiska perioden i Englands historia, var den 3 Sept. nära att bli ett rof för en vådeld, som vid middagtiden nämnde dag uppkom i taklaget genom oförsigtighet af några timmermän, hvilka voro sysselsatta med reparationsarbete på taket. Blott genom då otroligaste ansträngningar af brandkåren samt af militära och civila personer lyckades man inskränka elden till den stra delen af faklagöt som förstördes på en träcka af 150 fot. ela byggnaden var assuread i Sun, men Times fäster med rätta upp: märksamheten derpå, att dylika sl byggnader ej kunna ersättas med penningar, så att det vore vida bättre om man försåge dem med en särskild vattenledningsapparat i händelse af eldsolycka. 1 — Kosackveteraner. Då ryske kejsaren nyligen besökte kosackernas hufvudsta . Novotscherkaski, hade der äfven samlats en mängd veteraner från fordna krigsdagar, i synnerhet från krigen i början af århundradet. Der voro två kosacker, som varit deltagare i den. ryktbara attack, genom hvilken lifgardes-kosackregementet afgjorde slaget vid Leipzig, vidare en af de kosacker, som 1814 ledsagade kejsar Napoleon I i förvisning till ön Elba. — Lefvande lik. Från ett af de ryska ötningslägren innevarande sommar Ryska Invaliden en komisk episod. En del af manskapet öfvades uti sanitetstjenst, medan andra åter skulle föreställa döda och sårade. De sistnämnde hade så väl satt sig in i sin föreskrifna rol, att de fullständigt återgåfvo hyad dem var befaldt. En låg i vanmakt med slutna ögon, utan tecken till rörelse; en annan, svårt sårad, lät sanitetsmanskapet behandla sig efter behag, en tredje, lätt sårad, hjelpte åter sjelf till vid omvårdnaden af sin person. En hade återfått order att vara lik. Han låg der utan alla lifstecken. En befälhafvande person, som under pågående ötning händelsevis red förbi honom och såg soldaten ligga der på fältet, tillfrågade honom : Hvad fattas dig, min vän? Intet svar eller lifsteckon, a på, kamrat, jag frågar ju dig: hvad går 188: Allt stilleben.En läkare tillkallades. Han ruskade på honom. Soldaten låg som ett lik. Läkaren kände honom på pulsen: den slog fulla slag. och anletet var friskt och rödblommigt. Stig då upp! ropade likaren och ruskade kraftigare. Soldaten låg alltjemt stum och orörlig. -Hit med vatten! ropade eskulapen. Stänk honom i ansigtet!Det skedde, men hade ingen verkan. I samma ögonblick hada emellertid den officer, som ledde sjelfva öfningen, gifvit den för öfningsmanskapet öfverenskomna signalen, och nu flög vår man som en pil upp från sin dvala. Hvarföre steg du icke upp, ehura man sökte få lif i dig? fri gade den nu förbryllade läkaren. . Jag var ju död, invände soldaten. Jag har ju order på det.Men här kommo Ek chefer och frågade hvad som gick åt dig. Hvarföre svarade du icke? Du skrämde ju oss. Ji 2 var ju befalld att vara död, ers välborenhet. Då hans excellens gaf signalen, steg jag ju genast upp. ge TTT TS