Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

Jag var i fyra år guvernant polds vid Holly Harror, Herr grefven spärrade upp ögonen så mycket som möjligt och stirrade på för detta guvernanten, som råkade se upp i detsamma och skrattade rätt bjertligt åt hans häpna min, Ja, det är ju hiskligt, sade hon, Nej, vid Jupiter! svarade! lorden högtidligt och uppriktigt. Jag tycker sannerligen ännu mera om er för det. Det är lyckligt, sade Lina. Jag önskar blott att flera vore af samma mening som ni. Skola vi gå tillbaka till danssalen. Vi skulle hafva en ojemförligt mycket bättre och angenämare veyld än den vi ha, pm det funnes flera som liknade er, fröken, sade grefven då de gingo. Åb, visst inte, skrattade Lina, ået skulle alls inte vara angenämare för er, tro mig. Och de hvirflade bort i en vals — Webers ljufva, melankoliska toner, som endast svagt förnummos i den öfverfyllda salen. ? Vid Jupiter, Elton, ni är en lycklig ost! sade en herre, som stod nära kakelugnen, bredvid Gustavus. Miss Wynford är den vackraste och sötaste flicka på hela balen; det är något så friskt och behagligt hos henne, och hennes fina, naturliga sätt att vara, anger genast att hon är en verklig lady i ordets fylla bemärkelse. Jag lyckönskar er af allt mitt hjerta, gamle vän, tillade han i det han gick och lemnadeBlton allena med sina tankar, Vitt ljus hade i detsamma gått upp för denne herre. Lina förtjusande, fin, elegant? Lilla Lina, som han och hans syster hade snäst och hållit tillbaka med sådan omsorg och ihärdighet — Lina, som han valt just för det hon skulle blifva honom en liten söt, ödmjuk, tillbedjande hustru — just det slags hustru, som kommer en karl att känna sig nöjd och belåten med sig sjelf — lilla Lina, elegant? Var det möjligt? Han betraktade henne der hon stod bredjid den högadliga fröken af Oaklands, om