Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

hon svepte sin dyrbarå burnus tätare omkring sig. För slägtskapens skull går det inte an att låta henne göra sig löjlig. Åh — ja, hm, sade Elton och knäppte sin handske, jag tror just inte det är så farligt, men du har förmodligen rätt. Här kommer hon. Dörren gick upp, och in trädde — nej, icke Lina, Detta kunde pmöjligen vara Lina — den lilla, blyga, illa klädda guver nanten. Detta var en förtjusande ung dam, i en elegant klädning af den finaste, skiraste kammarduk, som någonsin tagits ned uren indisk väfstol; en ung dam med strålande ögon, varmt rodnande kinder och brunt hår, som i ljusskenet lyste guldfärgadt, krusande sig i korta lockar öfver hela hennes vackra hufvud ock halft döljande en snöhvit kamelia, som stack fram derur. Hon skrattade hjertligt åt de båda syskonens häpna miner, och slog i en kopp kaffe åt sig. Är inte min klädning väl tvättad? sade hon till fröken. Jag blef frestad att klippa af mitt hår, fortfor hon, och jag gjorde det Elton steg upp, tog hennes hand och kysste den, , Du blir den vackraste flicka på hela balen, älskade Lina, sade han med värma. Du är förtjusande, Ja, Louisa — jag tror — jag vill bli hängd om jag inte tycker mer om hennes klädning än din! Åb, jag är fullkomligt beredd på att blifva förbisedd, såväl vid detta tillfälle som vid alla andra?, sade fröken och blef eldröd af harm, Lyckligtvis blir jag snart istånd att befria er från min ovälkomna närvaro. I skolen blifva lyckligare när jag är borta, hoppas jag, tillade hon i det hon snurrade ut. Säg inte så der, en annan gång, sade Lina allvarsamt; det sårar henne och är obehagligt för mig. Efter att med uppbygglig ånger och ruelse hafva ordnat frökens kappor och mantiljer, hjelpte Gustavas henne uppivagnen, Lina följde och vagnen rullade bort,