Aftonbladet – 9 september 1872, sida 2

på vinst och förlust fördt krig, nederlag, hvilka man helst skulle vilja begrafva i glömska, tre armåer efter hvarandra förlorade och skingrade, tretio befästade orter — bland dem Paris — belägrade och betvungna genom bombardement och hungersnöd, mer än fyratio departement ockuperade af fienden, två provinser förlorade och, sedan den utländska invasionens landsplåga var öfverstånden, ett borgerligt krig af exempellöshet grymhet, barbariet lössläppt midt ibland den mest civiliserade nation, hufvudstadens skönaste monument uppbrända midtunder massakern på en mängd förträfflige medborgare — se der det skådespel vi ha för våra ögon, de lidanden vi haft attutstå och den skam — som förtärt oss. Men Frankrike har redan kunnat genom ädla ansträngningar rättfärdiga detta yttrande af en engelsk statsman, att om det i stunder af vanmakt ofta sjunker djupare än någon annan nation, återhemtar det sig också hastigare och stiger högre. Vi vilja härmed icke på den punkt, till hvilken vi nu kommit, der sinnena ännu äro uppfyllda af känslan af våra fel och olyckor, genom obe-. tänksamma ord återuppväcka denna förmätna tillförsigt, som icke var en af de minsta orsakerna till vårt nederlag; men då man betänker hvad vi varit under två år och hvad vi nu äro, bör det åtminstone kunna vara oss tillåtet att hoppas, och vi skulle önska, att enhvar vore mera lifvad af detta förnuftiga hopp för att bättre kunna medverka till landets hastiga pånyttfödelse. Under hvilken styrelseform vi än skola komma att lefva, skola arbete och: enighet alltid blifva de oundgängliga elementen för nationalvälmågan. Vi se äfven med tillfredsställelse att, så när som på några få, mycket få undantag, alla nyheter från de partementen äro egnade att lugna oss i fråga om den allmänna stämningen. Endast i Lyon och Narbonne ha rent lokala orsaker framkallat en upphetsning i sinnena, som dock icke medfört några vidare följder. Om Internationales kongress i Haag, hvilken öppnades den 2 dennes och höll sitt-sista sammanträde den 7, börja de utländska tidningarna nu innehålla utförligare berättelser. En korrespondent till Independance Belge meddelar under den 2 dennes härom följande: En kongress för den internationella arbetareföreningen har sammanträdt. Sedan kongressen i Basel 1869 har denna förening icke hållit något allmänt möte. Under krigsåret år 1870 kunde det icke blifva fråga härom, och under Pariskommunen år 1871 hade Internationale andra saker att tänka på än att hålla föredrag. Året 1872 var gynnsammare. Men hvar skulle mötet hållas? I Frankrike? Omöjligt! I Tyskland? Farligt! Belgien hade redan haft sin arbetarkongress. Schweiz hade haft två. Generalrådet bestämde sig för Nederländerna. I början trodde man, att detta val icke j skulle vinna nederländska regeringens bifall. Man talade till och med om en pression från franska och belgiska kabinettens sida. Men om en sådan pression verkligen har egt rum, har den nederländska regeringen äran af att ha maotstått den, och i alla händelser förtjenar hon loford för det hon icke gjort något ingrepp i den af landets författning garanterade församlingsfriheten. De flesta holländska tidningar ha berättat, att Internationales kongress var husvill och att alla egare af större lokaler enhälligt vägrat att uthyra sina salar med tillhörande möbler åt Internationales delegerade. Denna nyhet, som förskrifver sig från en i Arnheim utkommande tidning, var emellerid gripen ur luften; ty konsertsalen i Rue les Lombards har utan alla svårigheter blifvit hyrd till lokal för kongressen. Relan den 1 på aftonen samlades de delegerade för öppna dörrar, men detta var enlast en förberedande sammankomst, som nade till uppgift bestämmandet af tiden ör nästa dags sammanträde. Kongressens gentliga öppnande egde rum den 2 kl. 9. Allmänheten fick icke tillträde till denna lags sammanträde, och referenterne utestängdes omsorgsfullt. Det var, hette det, endast ett rent administrativt möte, på vilket det endast kunde blifva fråga om vatt pröfva de delegerades fullmakter. Denna pröfning tyckes emellertid icke ha varit en så lätt sak; ty sammanträdet räckte fulla fem timmar, och utanför hörde man varje ögonblick ordförandens klocka ringa, a, hvad mera är, det rent administrativa nötet var icke afslutadt, utan skulle fortsättas kl. 7 på aftonen samma dag, ännu ultid för slutna dörrar. Tvenne polisbe-l. jenter stodo på post vid ingången och förjödo alla profana att inträda. Utanför 10-1 alen syntes massor af nyfikne. Bland del-j agarne bemärkte korrespondenten särskildt : songuet, hvilken på sin tid var redaktör ör Pariskommunens Journal Officiel, Cour-et och Vaillant, medlemmar af kommunen, l: ch bland belgier Roch Splingard och en nav från Antwerpen, hvilkens namn hanl: cke kunde erinra sig, men som på kongres-l1 en i Bruxelles uppläste en memoire eller l:; ättare sagdt predikan, hållen i en mystisk nda. Alla medlemmarne af generalrådet il. sondon voro närvarande. Bland dem och bland : la de delegerade ådrog sig naturligtvis Carl Iarx mest allmänhetens uppmärksamhet. fyen mötet den 3 hölls för slutna dörrar. imes korrespondent vände sig till Carl Iarx, då denne begaf sig till sammanträr!l et, med begäran att han måtte skaffa ho-lå om tillträde till förhandlingarna. Kanske lv enare, lydde svaret, men för ögonblicket r det omöjligt. Independances korresponent tycker sig ha funnit, att kongressen r långt svagare besökt än man ursprunggen hade anledning att tro, och yttrar att ela mötet nästan förefaller löjligt, när man rinrar sig det väsen, som på förhand gjorts eraf. Knappt 60 medlemmar voro närvaande (efter senare underrättelser 82), ,men pligt hvad de invigde försäkrade, väntades nnu delegerade från Danmark, Sverige, panien, Amerika och Australien. Danmark ar tills vidare representeradt af Cournet,Y om tillika är delegerad för Belgien. Polimn i Haag, som synes vara väl underrätid. mottager på bangården de ankommande I S fe br