fägna sina läsare med de djupsinnigaste artiklar öfver allt det stora och vigtiga, hvartill trekejsarmötet skall gifva anledning. Den officiösa Provincialkorrespondenz, hvars yttranden genom tidningens ställning till regeringen i allmänhet tillmätas mycken betydelse, angifver grundtonen för den tyska pressens betraktelser med anledning af den storartade tilldragelsen, Detta möte, säger Provincialkorrespondenz, är icke blott ett vanligt artighetsbesök, det är framför allt en underpant för ett hjertligt förhållande mellan Tyskland, Ryssland och Österrike. Detta besök konstaterar på ett glänsande sätt att de båda stora kejsarstaterna hafva obetingadt antagit den sakernas nya ordning, som uppstått genom utgången al slaget vid Sedan och att dessa makter hafva förtroende till Tyskland. Af detta skäl kommer de båda kejsarnes besök i Berlin att helsas med med glädje af det tyska folket och tidningen förklarar, att Europa med lugn kan betrakta mötet, enär det blott har till mål att befästa freden, Den engelska och franska pressen tyckes verkligen också taga saken mycket lugnt och särskildt behandla de engelska tidningarna den glänsande tilldragelsen på ett sätt, som förefaller skäligen ironiskt, Sålunda innehåller det i går hitkomna numret af Times en artikel, uti hvilken verldsbladet på ett ganska pikant sätt sammanställer kejsarmötet i Berlin och Internationales kongress i Haag, hvilka den i det hänseendet anser lika, att de icke skola komma att leda till något praktiskt resultat. Vi meddela ur den nämnda artikeln följande: Vi känna ännu föga mer än programmen till säsongens tvenne kontinentala händelser — kejsarmötet i Berlin och Internationales kongress i Haag. I den tyska hufvudstaden göras storartade förberedelser till lysande hoffester. Volymer kunna fullskrifvas med gissningar om hvad de tre rådplägande monarkerne komma att säga och göra, men verlden får efter all sannolikhet aldrig veta någotrörande detta ämne. Det kan antingen härröra deraf, att ingenting af hvad som säges eller göres får trangpirera, eller, hvilket är åätminstone lika troligt, att ingenting säges och göres som är värdt att få veta. Kejsarne mötas som vänner. De komma att bära hvarandras ordnar och uniformer; de komma att med det strängaste undseende för hvarandras ömtålighet afgöra frågan hvem främsta rummet tillkommer, såsom det höfves män, hvilka det åligger att gifva civiliserade nationer föredömet af ett gentlemanlikt beteende. Den enda sak, som med säkerhet kan förutsägas och verkligen också den, att värden och gästerna skola vara för hvarandra Monsieur mon frere, enligt det tilltalssätt, med hvilket redogörelserna för kongresserna i början af detta århundrade gjort oss bekanta. Antagligen kommer den korta tid, hvilken de tre kejsarne bestämt för detta utbyte af artighetsbetygelser, att upptagas af storartade revyer, af galaföreställningar med baletter på operan, af jättepa rader vid fackelsken, af stora jagtpartier, soirb6er, konserter och, enär kejsafne när allt kommer omkring äro dödliga, af middagar. Ingenting har försports om att några ögonblick blifvit reserverade för affärer, intet tillfälle till ett enskildt samtal synes stå öppet. I suveränernes svit befinna sig natuarligtvis åtskilliga statsmän och en skara diplomater samlar sig nu i Berlin; men det återstår att få se huruvida de komma i någon annan egenskap än som en del af skådespelet och som galaeskorten till en sådan samling af konungar, att man aldrig hört talas om något dylikt sedan Napoleon i Dresden undfägnade sin ryske gäst med en parterr af konungar. Det nya tyska kejsardömets kungliga och hertigliga vasaller äro ensamma legio; och oaktadt Sachsens, Baierns och Wirtembergs diadem icke kom: ma att glänsa på mötet, kan dock det ljus,l som de skulle sprida, näppeligen saknas i den fulla strålglansen af den kejserliga Vintergatan. Men äfven om kejsarne skulle ha några få minuter lediga för arbete — äfven om de eller deras ministrar skulle få tillfälle att öppna sina portföljer, kan man dock icke ! inse hvilka affärer det skulle vara, som icke l:; lika väl kunnat gå genom de vanliga diplo! matiska kanalerna. Hvilken kombination i kan väl uppstå ur all denna pomp och ståt, ! hvilken icke med lika mycken eller större l:! utsigt till framgång kunde ha, gjorts tilll: föremål för öfverläggningar i kabinetternas : lugn eller befordrats genom det prosaiskal mediet af noter och protokoll. Är det för1l att öfvertyga sig om storleken af sin före-! nade makt, som Ryssland, Preussen ochl:. Österrike nu skola slå sina hufvuden till t samman? Inse de icke redan att den ärjt gränslös, oemotståndlig, om de vilja använda 1 den i endrägt, om de kunna rikta den påle ett gemensamt mäl? Det är icke möten afli suveräner, icke öfverläggningar af kongres-( ser, som i våra dagar influera verldens po-ll litik. Den är på förhand bestämd genom lf de materiella intressena; den utvecklas ge-l nom sociala och moraliska sträfvanden. Kej-l. sar Alexander har i ett tal förklarat, attd han beger sig hemifrån för att befästa fre-l den. Skall en handtryckning af de bådale andra kejsarne afgöra alla nationella och in-1 ternationella frågor, på hvilka freden i östern ? och vestern, på hvilka den yttre och inrel!l freden måste bero? Man kan vara ganska l säker, att mötet i Berlin icke kommer attli sluta med en tvist; men det är ingalunda ll säkert, att de svårigheter, hvilka man hit-) tills förbisett, icke kunna komma att mognal1! s : t k k t I f n 0 n i 8 r der — att tvisteämnen, som hittills blifvit ajournerade för obestämd tid, icke kufina tränga sig fram till snart afgörande. Äfven de mest välmenande fredsmäklare kunna stundom få ångra att de icke låtit saker och ting vara som de voro. Afven med afseeende på kongressen i Haag äro sakerna icke längre avancerade. Det är icke lätt att inse hvilken ödets underbara nyck kunnat förmå Internationale att af alla länder i verlden välja det välmående och slumrande Holland, och af alla städer i Holland, dess gräsbevuxna residensstad till mötesplatsen för sin kongress. Troligen har skälet varit, att holländska regela ringan antamaga hyca: mindra fiunltan fr ic