Aftonbladet – 7 september 1872, sida 2

stånd, och jag har icke tröttnat — om det blott ville höra mig — att predika för detsamma frälsningen genom familjen... Sådan är den reform, utan hvilken alla de andra skola blifva illusoriska och ofruktbara. Öfverlemnom åt Guds ande, om vi tro på dess kraft, att bibehålla ibland oss en elitkår af prester och barmhertighetssystrar, hvilkas celibat, alltid fritt och alltid frivilligt, verkligen är ett tillstånd af renhet, ett tillständ af fröjd eller åtminstone af frid i uppoffringen. Men låtom oss på samma påskynda det ögonblick, då kyrkans lag och Frankrikes lag skola konstituera — i frihet, i kyskhet, i värdighet — prestens äktenskap, d. v. s. koncentrerandet i en mönsterhärd af alla familjens och alla religionens krafter! Jag är ingenting, min Gud; men jag känner mig af dig kallad att bryta de bojor, som du icke pålagt och som med så mycken stränghet och alltför ofta med så mycken vanära tynga på dina presters heliga folk! Jag är endast en syndare och likväl har din nåd gjort mig nog stark för att trotsa opinionens tyranni, för att icke böja mig för mina samtidas fördomar, nog uppriktig för att handla såsom om det i hela verlden icke funnes någonting annat än mitt samvete och du!s