Aftonbladet – 4 september 1872, sida 2

m— ———— Ls a j öfvervinna nå skapau Att med själsstyrka hag — gjorde hans lynne mer gon slags owv. sneh retligt, än någonsin sjukt u. Nå, Treherne, sade po mf ee se röst i det han slog sig ned på Ba... hur känner du dig i dag? Du kan väl se att jag inte är bättre, var det snäfva svaret. Kamraterna önska att fortsätta sin resa, Vi kunna ju så snart du blir bättre hinna upp dem. Doktorn säger, att du. blir alldeles frisk inom en vecka och på så kort tid få de ej långt försprång. Hvad tänker du sjelf om saken? Låt dem fara för djefvulen våld om de så vilja. Ah inte fullkomligt så långt, svarade Pomfret skrattande, synnerligast om vi skola följa dem. Så långsamt som de resa, kunna vi kanske hinna fatt dem i Martigny. Jag skall troligen inte hinna fatt dem alls, mumlade! Treherne. Etfter det här missödet reser jag tillbaka till Paris, eller också hem. Till Paris! utropade Pomfret. Det kan jag väl aldrig tro, Du som fann så mycket intresse och nöje af denna tur. Nej, inte det ringaste. Det var besynnerligt, sade Pomfret missmodigt. Det lär väl du för öfrigt inte bry dig om3, sade Treherne. Naturligtvis gör jag det, ty jag ämnar stanna hos dig, Treberne, och säledes inte allenast förlora en veckas tid utan äfven bli nödsakad att sedan ensam återvända till de andra. Jag var så säker att vi skulle följas åt. Jag önskar ingalunda att du stannar hos miga, gade Treherne ohöfligt, och har