Aftonbladet – 2 september 1872, sida 2

aAaULL Vv TSIDIGI, SVUL al allalgalvu ot AMvMAn ationale, men som dock kommit i lika häf ig strid med flere grenar af denna förening om med de europeiska regeringarne och red det bestående samhällstillståndet. Slitingarne i International tyckas börja tillaga i en för sällskapets bestånd oroväckande rad. Den gren, som representeras af Vier och hans Federation för ett bittert rig mot den del, som i September skall ammanträda i Haag, och den ämnar den 16 samma månad hålla ett oppositionsmöte i sondon. Carl Marx och konsorter vilja icke eller veta af kongressen i Haag. Längre träcker sig icke enigheten mellan grenarne London, och de äro för närvarande sysselsatta med att smutskasta hvarandra. Hufvudartikeln i Federation är riktad mot Marx, som beskylles för att hafva förrådt förenin sen. Förräderiet består enligt tidningens ramställning deruti, att han till en ungersk lykting, som sedermera skall ha visat sig vara en polisspion, öfverlemnat en berättelse om föreningens uppkomst jemte dess stadgar och en förteckning öfver dess hemliga agenter. Den preussiska polisen skall ha offentliggjort dessa meddelanden, och Marx har derföre antingen gjort sig skyldig till en straffvärd dårskap eller till förräderi, kanske till båda delarne. Det allmänna iatresset i Berlin upptages åter af tvenne der försiggångna arbetsinställelser. Maskinarbeterne tyckas nu steg för steg vilja genomföra en förut påtänkt allmän strike, och början har skett i en fabrik för tillverkandet af jernvägsmateriel. I ett möte, som största delen af fabrikens arbetare höll den 18 Aungusti, beslöts att man skulle fordra: 1) Att daglönen och betalningen för ackordarbete skulle ökas med 20 procent; 2) Att tiden för middagsätning skulle förlängas från 1 till 12 timme, under det den för aftonvard medgifna halftimmen skulle bortfalla; och 3) Att de arbetare, som arbeta på ackord, i rättan tid skulle få ett skriftligt meddelande om vilkoren. Den första af dessa fordringar förkastades af aktiebolaget, i hvilket von Uruh fungerar som oråförande. Efter anställda beräkningar ha de 1990 arbetare, som bolaget sysselsätter, inklusive daglönarne, som icke äro handtverkare, under de senaste fyra veckorna öfver hufvud förtjent 7 thlr 23 sgr. 4v pf. pr man i veckan, sålunda hvarje dag 1 thlr 8 sgr. 1034 pf. Hvarje vecka utbetalas 15,000 thlr, en förhöjning af 20 procent skulle derför utgöra en tillökning af 3000 thlr i veckan eller 156,000 thlr om året. Nettoinkomsten har enligt de offentliggjorda räkenskaperna utgjort 157,000 thlr eller 5 procent af en omsättning på tre millioner thaler, och den skulle sålunda icke mer än nätt och jemnt betäcka den begärda förhöjningen, så att ingenting blefve öfver för räntor och dividender, äfven om prisen på materialier fortfarande vore de samma som 1871. Dessa hafva emellertid stigit i utomordentlig grad, hvarigenom vinsten ansenligt förminskats. Den begärda löneförhöjningen, säger en korrespondent, skullo medföra en underbalans, hvilken äter skulle gifva anledning till inställande af fabrikens hela verksamhet. Mot middagstidens förlängning med en half timme hade styrelsen ingenting att invända, då tiden för aftonvarden bortfaller. Hvad den tredje fordran angick, hade den för länge sedan blifvit uppfyld, i det ackordssedlar utfärdas, hvilka stå under sträng kontroll. Kort efter det denna underrättelse ingått, inställde smederne, svarfvarne, skrufmakarne och till en del montörerne sitt arbete, oaktadt de relativt hade god förtjenst. Snickrarne, hjulmakarne, timmermännen, sadelmakarne, tapetserarne, filhuggarne och bleckslagarne fortsatte deremot sitt arbete och inga excesser egde rum. Vid ingången till fabri. ken uppslogs emellertid ett plakat, uti hvik ket styrelsen meddelade, att om icke åtminstone tre fjerdelar af de arbetaro, som fabriken sysselgätter, på en bestämd dag ip-. funne sig i alla verkstäderna, skulle ela fabriken stängas, onär det icke var möjligt att fortsätta arbetet i en dela! verkstäderna mer än ett par dagar. — Äfven snickrarne hafva beslutit att göra strike, och om man får döma af hvad som försiggick på det möte, der arbetsinställelsen beslöts, tyckes de hafva låtit förleda sig af dem lättfärdigaste agitation. I ett möte, som hölls för att besluta om hvilken bransch, som först skulle inställa arbetet, uppstod stormiga scener, då flere byggnadssnickare förklarade, att de icke behöfde göra strike, enär de voro väl aflönade. Strikekomiten bestred riktigheten häraf och till stöd för sin åsigt anförde den, att byggnadssnickarne lemnat högst obetydliga bidrag till strikekassan; detta kunde nemligen enligt ordförandens åsigt blott förklaras derigenom, att de förtjente för litet (!). Till slut antog församlingen att byggnadssniekarne skola börja striken; men man tror dock oj, att de skola ställa sig detta beslut till efterrättelse. En korregpoadent från Londsyg till Independang lemnar följande iuctressanta bidrag vill historien om det kultursträfvande, i vesterländsk riktning, hvilket på senare tiden börjat med märkliga pulsslag göra sig gällande i orienten: De våldsamma stridigheter, som i Irland kommit till utbrott mellan katoliker och protestanter, skola näppeligen göra något uppbyggeligt intryck på våra hedniska gäster, hvilka, enligt ett tal, som erkebiskopen af Canterbury nyligen hållit, befinna sig hos oss i så stort antal, att de hota landets religion med en ny fara. Hans eminens erkebiskopen af Canterbury, som har 10,000 pund om året för att representera den anglikanska kyrkan på ett värdigt sätt, skulle ha visat större takt, om han uraktlätit att begagna sin vältalighet till att rikta ett sådant anfall mot våra österländska gäster, derför att de icke blifvit lika högt gynnade af försynen som han, hvilken varit så lycklig att födas i ett kristet sam. hälle och att få en oerhörd lön för att för. kunna den sanna tron. Det i fråga varunde talet hölls på ett möte, som Sällskapet för evangelii utbredande höll i C-rlisle, och erkebiskopen fäste icke blott t.ppmärksamheten på den birmanska beskickningen, hvilken, som hans emineng anmärkte, kom gkande i sex vagnar, och på den