Aftonbladet – 2 september 1872, sida 2

licdning ar della CIrKUlar almlarkKetr tNAdea ondance Belge: Under det de monarkiskana sh klerikala tidningarna ega oinskränkttif ihet att angripa den 4 Sept., skall det så80 des icke förunnas republikanerne att hög-m dlighålla årsdagen af den dag, då den re-ni ablikanska nationalförsvarsregeringen, utan ta tt en droppe blod utgöts och under helalg! et dåvarande Frankrikes bifall, aflöste detsi id Sedan störtade kejsardömet. Republika-ki erna, de radikala såväl som de moderata, sa a icke desto mindre öfverallt beslutit att ga sig efter regeringens beslut, hvilketL ydligen framgår af åtskilliga tillkännagif-h anden från komitterna för de sistnämnde st anketterna, i synnerhet från dem i la Reole li ch Montbeliard. Oaktadt Victor Lefrancss: irkulär i sin helhet är mera gynnsamt förv! ögern än denna hade skäl att vänta, skalllsc let icke kunna framkalla någon oblandadg illfredsställelse hos de monarkiska partierna. fi Ministern talar nemligen deri om befästan-f let af den konservativa republiken såsom v let mål, Frankrike för ögonblicket bör upp-t: tälla för sig, och denna republikanska vänd-s ing i ett officielt dokument kan naturligt-1li vis icke annat än väcka ond blod hos allalh medlemmar af högern. D Till Times telegraferas från Paris den 26 i förra månaden: Det är icke sannt, tt Thiers förbereder ett förslag till en konstitution, eller att han har för afsigtatt!å föreslå en vare sig partiel eller total upp-s lösning af nationalförsamlingen. Deremotls eger det sin grund — trots alla officiellalt förnekanden — att presidenten betraktar bille dandet af en öfre kammare (senat) och några lt andra dermed sammanhängande åtgärder så-11 som alldeles nödvändiga för statens säker-s het och att han har för afsigt att väckal förslag i denna riktning, när förvamlingen , 1 åter sammanträder. Enligt nu gällande lag få de franska ge-! neralråden icke inlåta sig på eller diskuj tera politizka frågor; men det har nu visat : sig vid deras sammanträdande, att detta för! bud endast med svärighet kan upprätthällas, ! och det har derföre på flere ställen kommit ! till häftiga uppträden mellan prefekterne, generalrådens presidenter och deras medlemmar. I departementet Loir-et-Chers generalråd har nyligen ett sådant uppträde egtl! rum, som om det än icke har nägon vidare betydelse dock är betecknande nog. Detl var hertigen af Doudeauville, som efter protokollets uppläsande begärde ordet för ett beriktigande. I protokollet, sade han, står att prefektens tal mottogs med allmänt bifall. Jag för min del tillåter mig att protestera mot ett tal, hvars syfte icke var att sätta generalrådet in i departementets angelägenheter, utan att visa hvilken lycka det är för oss att lefva i en republik. Jag betviflar, att det är en lycka att lefva under en regering, som varit nödsakad att förklara Frankrike i belägringstillstånd, konfiskera tidningar och vara mera despotisk än någon annan regering hittills varit. Så länge nationens representanter icke uttalat sig, lefva vi ständigt under en provisorisk regering. Ja, jag skulle kunna älska republiken och en demokratisk regering, som stödde sig på allmän rösträtt och allmän värnepligt; men ett samfund, som är organiseradt på detta sätt, mäste vara i besittning af stor vishet och stora dygder. En sann patriot får icke vara en person, som går på jagt efter en hög ställning, och hans politik bör vara någonting annat än de konstgrepp, som förskaffat honom den. Efter dessa ord uppstod ett tumult, under hvilket presidenten afbröt talaren, medan enskilde medlemmar häfdade sin rättighet att proklamera sin politiska tro, om detta tilläts hr Doudeauville. Några yrkade, att ingen har rättighet att angripa republiken, emedan denna är landets lagliga regering, under det andra fäste hertigens uppmärksamhet på, att hans höga titel och rang icke gåfvo honom några företrädesrättighe ter framför andra. Saken slutade med att hertigen flere gånger uttalade sina politiska principer, och han yrkade att det skulle tilläggas till protokallet, att man vägrat honom att tala utan att kalla honom till ordningen, hvarefter presidenten afslöt sammanträdet, På senare tiden har ofta talats om, att Thiers midt under sin rastlösa politiska verksamhet funnit tid att sysselsätta sig med filosofiska studier och att han arbetar på ett verk i denna riktning. MDetta rykte har icke varit ogrundagt. Vid premieutdelningen i lyceum i Poitiers gjorde prefekten för Viennedepartementet, Lavedan, följande meddelande: För nägra veckor sedan gjorde republikens president mig den äran att anförtro mig, att han vid sidan af de bördor, han oaktadt sin höga älder så modigt uthärdar, dessutom sysselsätter sig med ett filosofiskt arbete. Jag vill gerna — sade han med ett uttryck af ädel ifver — bringa mate-. rialismen till tystnad, ty den är på en gång en fara och en förrykthet. Det bör kunna skrifvas en god bok om detta ämne, men jag är tyvärr endaat färdig med hälften af min. !j Jag har visserligen invigt mitt lif åt Frank rikes räddnin och befriclae. en under ti den kan jag dock 20 undgå att längta ef ter mint, Kära, fredliga studier. I tolf år har jag sysselsatt mig med detta arbete. I tolf är har jag i botanik, kemi och naturhistoria sökt efter bevis mot denna förkast-: liga lära, som äfven förvillar aktningsvärda personer. Jag är spiritualist, spiritnalist; med passion och skulle gerna vilja i veten-l: skapens och det sunda menniskoförståndets : namn bringa materialismen att förstummas. . Ötverste Stoffel, hvilken, såsom bekant är, . under försvaret af Paris utvecklade mycken organisationsförmåga och militärisk skicklighet har blifvit afskedad. Hans afskedande har utgått icke från krigsministern utan från Thiers sjelf. Stoffel har icke besvarat det bref från guvernören i Paris, i hvilket han i presidentens namn uppfordras att afgå, utan synes ha beslutit att alldeles ignorera det, till dess man på något sätt motiverat åtgärden. Resultatet af cortesvalen i Spanien är nu i det närmaste kändt. Bland de valde äro 290 radikale och anhängare af ministå ren Zorilla, 80 republikaner, 11 alphonsister, ster, 3 anhän; are af hertigen af man A Bk 3. Pe I