Aftonbladet – 29 augusti 1872, sida 2

FRE DA RES dem, att hufvudet för familjen, och hela slägtens stoltaste representant skulle sälla sig till deras antal och låta enrollera sig bland dem, om hvars återkomst till fäderneslandet man hade så föga hopp. Alla de sammanlagda farorna af resan, klimatet och krits fasor framställde sig i eit ögonblick för den stackars mrs Treherne, och med en lång suck lutade hon sitt hufvud mot so neng bröst. Han rördes af hennes synbart djupa sorg och, ömt omfamnande henne, sade han; Älskade moder!... Mitt lif har hittills förflutit så lätt och bekymmerslögt; en fartsättning deraf skulle försänkt mig i lättja och fåfänglighet. Jag har lidit en stor för last (på Elfrida samlades härvid alla hans tankar i en enda brännpunkt, men hans åhörare trodde att han menade hustruns död). England och overksamheten äro fär mig nu lika vedervärdiga. Det är endast genom arbete jag kan hoppas att glömma, och hvilken mera ärofull och hedrande verksamhet än just denna skulle ni väl kunna önska mig? : Men Ariscedwyn, snyftade mrs Treherne; säkerligen, George, är det din pligt att sjelf vistas der och tillse skötseln af ditt gods. Nu skulle jag inte kunna uthärda att bo der. De insågo det naturliga häruti och upp: hörde med försöken att rubba honom från hans afsigter, i Huru ämnar du ställa med egendomen? frågade hastigt mrs Treherne. 2Det är, hvad jag isynnerhet vill tala vid er om, svarade han, Mamma, håller du mig verkligen kär? Den allvarsamma och med innerlighet gjorda -frågan hevekte modershjertat myc