Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 3

Ännu något om 1772 års revolution. Ett hundraårigt minne, minnet af regementsförändringen 1772, har varit föremål för betraktelser af åtskillig både form och innehäll. Att tala mera derom, sedan nästan en hel vecka förgått efter den 19 Augusti, kan synas vara väl sent; man lefver fort i våra dagar, lär fort och glömmer snart. Men verkningarne af den åsyftade händelsen förgå ej så lätt, hafva ej förgått med ett helt sekel; ännu i dag äro de politiska frågor, som då för tillfället afgjordeg, lefvande, i viss mån olösta. Olöst är ock ännu mången fråga om tillsången under sjelfva de märkvärdiga dasarne, om de driffjedrar som verkade, de karakterer som framstodo; för att icke tala om rättmätigheten eller nödvändigheten af hvad som skedde, om nyttan eller skadan af följderna. Till dessa senare frågors besvarande förtjenar, af allt hvad som nu för tillfället blifvit skrifvet, Malmströms uppsats i Forsells tidskrift mest att läsas. Af den bar något hvar att lära, äfven studenter, poeter och poetissor med liflig fantasi, och å andra sidan tidningsskrifvare. Man kan blott anmärka, att uppsatsen handlar minst om sjelfva den dag, hvaraf den bär titel. Hvad den dagen tilldrog sig i hufvudstaden, derom tala oräkneliga berättelser och nekdoter; och hågen att skapa nya anekloter synes ännu ej vara utdöd. Det kan ej skada att taga en kort öfversigt, ej af sjelfva fakta, men på grund af dem, utaf säväl medspelare som åskådare vid det stora skådespelet, det bästlyckade har någon sagt, af alla dem som Gustaf IIT låtit uppföra. Vi lemna dock här å sido sjelfva hufvudpersonen, konungen; att röra vid honom är att sticka hufvudet i en bikupa, att utsätta sig för endera eller båda de nämnda retliga slägtenas harm, att reta både förgudvingens språkförare och deras motsatser. Detta må sömmas till en annan gång. Näst konungen framstå denna dag ej hans lagliga rådgifvare: det var ej lag och rätt som gällde för dagen; utan hans närmaste personliga umgänge, en deal adeloch militär,