Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

lätborrade mynningsladdningskanoner), med vilka monitora John Ericsson är armerad. John Ericsson fick derföre rycka upp och: ntaga Hildurs plats. Med en döfvande nall slungade han sin 460 tunga rundkula mot fästningsmuren, från hvilken denna säng flis och skärfvor slungades omkring åå flera hundrade fots afstånd. Skottet hade slifvit riktadt mot en prick, målad 7 fotiofvanför dit förut gjorda Hålst, således på stt ställe, der muren kunde anses ftillkom-: igt oförsvagad af den förra skjutningen. Kulan träffade ännu ett par fot högre, midt ett temligen stort granitblock, i hvilket len gjorde en skålformig fördjupning. af omkring 8 å 10 tums största djup, apräckte ett par stenar i ofvanför liggande skikt samt flängde ut skärfvor från ytan af de stenar, som närmast omgåfvo den träffade. På murens innansida förmärktes icke något spår af träffen. Af kulan, som blifvit krossad vid det fruktansvärdt våldsamma anslaget, återfunnos nedanför muren störrre och mindre fragmettör. Detta försök ådagalade således, att rund kulans inträngningsförmåga var vida mindre än spetsprojektilens, men måbänftla torde det på en större yta utbredda anslagets våld samhet kunna anses innebära något större våda för åtminstone den yttrej murbeklädtadins bestånd. Det synes oss alldeles otvifvelaktigt att gårdagens experimenter högst betydligt höjt Waxholms fästnivgs reputation och återställt det något rubbade förtroendet till densamma såsom en vigtig länk i försvarsanstalterna vid inloppet till hufvudstaden, Då experimenten för öfrigt I allmänlet gifvit en mätare på murverks förmåga att motstå nutidens svåraste artilleri, så ha de tilllika varit egnade att ingifva en fullkomlig tillförsigt till de med så ojemförligt mycket större soliditet uppförda nya befästningarne vid Fredriksborg, hvilka uppföras för att beskydda det blifvande nya hufvudinloppet till bufvudstad — 9080 RR