Aftonbladet – 27 augusti 1872, sida 3

Det var hvad som hände! i Trouville. Men hura gick det med den 19 Augusti? Blef det icke någon nationalfest af? Jo, i Upsala, Saken är den, att i Upsala har man icke alltid särdeles roligt i mellanterminerna. Ingen enda sexa af mera allmän natur kommer i fråga. De få studenter, som uppehålla sig der På sommaren, fatta derför med begärlighet hvarje tillfälle som erbjuder sig att få vara tillsammans, Man kan icke läsa hvarenda qväll heller, sedan man pluggat hela dagen. Tror ni att det under dylika omständigheter skulle vara svårt att få ihop en liten kollation för att fira den 19 Augusti? Naturligtvis icke. Hade man ej haft den dagen att tillgå, skulle man kanske hafva firat sjelfva Bartholomei-natten, hvars trehundraåriga jubileum inföll i förra veckan, utan att man naturligtvis derför det allra ringaste behöfde glädja sig öfver föremålet för festen. Hufvudsaken var att få, såsor) Sagdt, vara tillsammans, Nu hade man lyckligvvis den 19 Augusti och derför samlades man på lustret och drack några glas punsch samt hörn äfven ettpar tal, hvarefter man drack ännu några glas punsch, hvilket tog Sig ganska ura ut i Augustiqvällen. Sedan gick man helt heskedligt hem och lade sig, så vidt man ej var fallen för svärmeri, då man i månskenet gjorde nägra slag bakom Carolina. Morgonen derpå hade man glömt alltsammans, i fall ej tinningssmeden, valgo kopparslagaren, gjorde nägra påminnelser, och så tog man fatt i senaste häftet af Svensk Tidskrift och läste den första uppsatsen deruti samt utropade: Malmström har nog rätt! Så gick det med den 19 Augusti i Sverige. Sådana der nationalfester veta vi nämera att fira på riktiga sättet. Men i Paris firag den 15 Augusti allt fortfarande. Den 16 stod i alla franska tidningar att läsa följande korta, men innehållsrika telegram: Paris den 15 Aug. Det är helgdag i dag här. I fall det hade funnits någon enda Napoleonsvän nu mera i Sverige, hade han. otvifvelaktigt känt sig riktigt förtjust och kanske bjudit på middag eller åtminstone på en liten souper på Hasselbacken, Lorensberg, Limugnen eller hvar det kunde hafva passat sig; men som det nu icke längre är tillgång på napoleonsvänner, så föll man helt enkelt i förvåning öfver telegramet och undrade öfver att parisarne helighöllo dea gamla napoleonsdagen. Saken är dock den, att den 15 Augusti varit helgdag i Srankrihe långt innan någon buonaparte sett oxngens ljus. Det är en stor fest i katolska kyrkan, och sjelfva den heliga jungfruns hedersdag, hvarför dagen firas af alla som bära namnet Marie, och ensamt i Paris finnes bortåt ett par hundra tusen Marier. Om napoleonerne usurperat den 15 Aug., liksom så mycket annat, så tänker likväl icke någon nu mera på Saint-Napolon, när den i fråga varande dagen firas. Det är icke lätt för en Napoleon i dessa dagar att göra sig bemärkt. När det icke lyckades genom den lilla tilldragelsen i Trouville, så tyckes ex-kejsaren sjelf velat taga saken om hand. Han lemnade sitt Chislehurst och for till Brigton, den bekanta badorten vid engelska Kanalen. Men ej heller der uppmärksammades han mycket. Då infann sig lyckligtvis en korrespondent för Daily Telegraph, som genast fick, företräde hos f. d. kejsaren och äfven genast skref till sitt blad allt hvad Napoleon under det företrädet behagat yttra. Aftonbladet har redan meddelat detta såsom ett kuriosum -och till prof på hur en usurpator kan ännu vilja göra sig vigtig, fastän hans asurperade makt redan för länge sedan är förbi och ingen menniska bryr sig om hvad han säger. Napoleon lade sitt ord i vågskälen äfven i afseende på Livingstones expedition! Det var för öfrigt just i Brighton, som Stanley uppträdde för att offentligt berätta om sin upptäcktsresa och sammanträffandet med Livingstone. Stanley tyckes vara säkrare, än Livingstone sjelf, om att de vattendrag, som den senare först påträffat, äro Nilens källor. Meningarne derom äro deade mellan geograferne. Likaledes har den ;yske botanisten Schweinfurth påstått, att van var den förste som påträffat i fråga varande vattendrag. Med anledning deraf ttropade Stanley vid nyss nämnda tillfälle Brighton: Jag har aldrig sett en engelsnam hitta på något, utan att en tysk komner efteråt och säger, att det var han so m om först. CRS REST