Aftonbladet – 23 augusti 1872, sida 3

Danmark i våra dagar, tecknadt i bref. Andåra brefvet. TI. Den diplomatiska skandinavismen har med året 1863 spelt ut sin roll. Dess högtidligt afgifna slutpåståäende gick ut på inskärpandet, som man finner af det ofvanstående, af den oupplösliga solidariteten mellam de nordiska folkens intressen i lust och nöd. Förenade äro vi trygge, åtskilde hotas Vi hvar för sig af en öfverhängande fara — med denna allvarliga påminnelse till nordens folk träda statsmännen tills vidare från skådeplatsen. Men har väl enhetstanken i och med deras bortgång slocknat eller röjts ur vägen? Endast en mycket ytlig betraktare kan hängifva sig åt en sådan föreställning. Sanna förhållandet är, att tanken måhända under ingen tidrymd varit lifaktigare och allmännare utbredd än just för närvarande, om den ock på senaste tiden företrädesvis verkat inom andra kulturområden, än det omedelbart politiska, Men äfven ipolitisk riktning torde ett uppvaknande till beslutsamhet och handling vara förestående. Tidens tecken förebåda något sådant, och de gifva äfven vid handen från hvilket håll den nya väckelsen är att mötse. Jag tiliåter mig att bär erinra om det yttrande, hvarmed jag för någon tid sedan slöt det första af dessa bref till Aftonbladet. Hittills har den skandinaviska idn egt till sina målsmän företrädesvis enskilda betydande personligheter eller vissa klasser af samhällst. Hon har på olika staäler af vin