Aftonbladet – 21 augusti 1872, sida 3

kaptenen vid Andra lifgardet von Francken Förhöret tog sin början med det från ka sernfängelserna till poliskammaren inställda manskapet och hade utom de sex af oss förut uppgifna personerna ytterligare tvenne, nemligen gardisten vid Andra lifgardet H. Fors. berg samt trumpetaren vid Svea artilleri regemente C. H. Askelöf blifvit häktade. Af en ny rapport, till poliskammaren ingif. ven af t. f. stadsfiskalen Cederborg, inhem. tades dels att den vid flere tillfällen om. nämnde lifgardisten, som å hr Larsens krog vid Långa gatan, der uppträdet började, befriades af kamrater, blifvit häktad, dels att femton polismän under upploppet blifvit mer och mindre skadade och slutligen att den skada, som skett genom möblernas å vakt kontoret förstörande, dörrars och fönsters sönderslående m. m, blifvit uppskattad till omkring 1400 rår. Först förekallades gardisten vid Svea lif garde S. A. Pettersson. Den tilltalade be rättade att han, efter att kl. !2 9 på afto nen ha blifvit permitterad från kasernen, gått till Djurgården och stannat för att åse uppträdet, men ej deltagiti detsamma. Han sade sig vid tillfället ej ha varit öfverlastad. Angående Petterssons delaktighet hördes två vitnen, nemligen poliskonstapeln Johansson, hvilken förklarade sig bestämdt igenkänna Pettersson såsom den, hvilken mot slutet af uppträdet deltagit i detsamma, hvarjemte vitnet trodde att Pettersson varit bebjelplig med att sönderslå dörrarne till kontoret. Det andra vitnet, konstapeln Grönqvist, berättade att han stått i närheten af P. när denne med en mängd andras tillhjelp befriade lifgardisten och dervid yttrat till Pettersson: Hvad skall det här tjena till!, hvarpå denne genmält: Vi ska ta fri vår kamrat. Vitnet hade jemväl sett Pettersson kasta en sten, hvilken träffade ett af fönstren i öfre våningen. Pettersson förnegode helt och hället att ha deltagit i vålet. Gardisten vid Svea lifgarde C. G. G. Käll framfördes härefter, Den tilltalade erkände sig hafva varit inne på vaktkontoret, men sade sig icke ha i våldet deltagit. Han till: lade att han på aftonen varit berusad. Fem vitnen hördes och berättade hvar för sig: konstapeln Rydgren, att han såg den tilltalade kasta flere stenar såväl mot kontoret som mot fönstren i öfre våningen. Konstapeln Carlsson vitnade att han från uppträdets början sett Käll oupphörligt sysselsatt att kasta sten från platsen utanför kontoret och derefter klättra öfver jernstaketet, från gården fortsättande med stenkastningen. Tredje vitnet, konstapeln Wallin, såg Käll kasta sten mot kontoret från planen och såg bonom någon stund derefter vara inne på gården, men märkte ej då hurnvida han kastade någon sten. Efter uppträdets slut ville vitnet anhålla Käll, men denne vägrade utt medfölja, hvarför vitnet för hans häkande mäste anlita handräckning af militärvatrnll. Vid häktandet innehade Käll en vattong, som igenkändes tillhöra polisvaktsontoret. Poliskommissarien Wallander förslarade gig ha sett den tilltalade flitigt sysselsatt med stenkastning från gården. Femte ritnet, konstapeln Freij, berättade att komnissarien Wallander särskildt tillsagt vitnet, ned afseende ä Käll: Lägg märke till den om kastar,. Vitnet såg äfven Käll kasta n sten på en af konstaplarne, som af slaset erhöll blodvite. Käll nekade fortfaranle att ha i våldet deltagit. Gardisten vid Andra lifgardet J. M. Jovansson Wiberg förnekade äfven att ha vait med om väldsamheterna. Tre vitnen afnördes och berättade: konstapeln Johansson, tt han under en half timmas tid sett Wierg kasta sten, men vitnet förklarade likäl att, ehuru han trodde sig fullt säker om utt den person han sett var Wiberg han ikväl ej kunde taga detta på ed. Konstaeln Otterman vitnade att Wiberg från maren upptagit stenar och kastat mot kontoet under utrop: Här skall gå vildt till! Constapeln Elfström intygade att han sett len tilltalade oupphörligt kasta stenar sämt utt vid ett tillfälle en pojke lemnat Wiberg n sten, hvilken han ock kastade. Gardisten vid Andra lifgardet F. Hallgren örklarade sig lika oskyldig som de föregånde. Två vitnen, konstaplarne Carlsson och Johansson, trodde sig ha sett Hallgren delaga i våldsamheterna, men kunde ej taga etta på sin ed. Deremot intygade båda tt de sett den person, som de antogo vara Tallgren, bära distinktionstecken på axellaffarne å kolletten och upplystes nu att Tallgren i fråga varande dag burit sådant ecken. Artilleristen vid Svea artilleri P. Westin låg till last, enligt angifvelse, att hafva ökt befria den ofta nämnda lifgardisten. Vestlin medgaf sig ha sett när karlen beriades, men nekade att dervid ha varit be jelplig och förnekade likaså att ha kastat ten eller att ha varit inne på vaktkontoet. Kommissarien Wallander uppgaf att an under aftonens lopp vid ett tillfälle sökt nhålla en civil person, som tillhörde vålds erkarne, men att Westlin jemte några anra då befriat denne. Ett vitne, bokhållaen Hane, berättade att han varnat West in för deltagande i våldet, och att denne å skyndat mot vaktkontoret under utroet: här skall dansas!s Konstapeln Jojansson vitnade att han sett W. hela tiden ysselsatt med stenkastande och vitnet sade ig ej kunna taga miste om person, emedan an varit kamrat med den tilltalade och ände honom ganska väl. Konstapeln Carlson hade ej sett Westlin kasta sten, men ett honom hälla i och rycka på en uniormskappa, som blifvit utburen från vaktontoret. Båtsmannen N. Hög företrädde härefter. Tan påstod att klockan hade slagit 9 när an ankom till platsen och hade endast stått er af nyfikenhet. Trenne vitnen afhördes,! f hvilka bokhållaren Hane meddelade attl! an mycket väl igenkände den tilltalade, ade sett honom trampa sönder lådorna tilll: n från kontoret utburen pulpet och hadel! ört flere af våldsverkarne säga: Vi skaj; 2? efter om det finns pengar i pulpeten. å tillfrågan af polismästaren erkände Hög tt han sett när pulpeten utbars från konret, ehuru han nekade till att ha deltagit ooxdningarne. Den tilltalade uppmärksam i adeg 53 att han ei talada rannine då han! 1