Aftonbladet – 20 augusti 1872, sida 3

tragedi, som blifvit utförd på så kort af stånd ifrån honom. Han öfvertänkte sin hustrus sista afsnäsande ord och många fö regående likartade beteenden af henne och kände sig sorgsen öfver, att hans bemödanden kröntes med så liten framgång. Kanske var han icke fullt vuxen sitt svåra kall att lära henne blifva god och qvinlig; han ryggade dock ej tillbaka från sitt fattade beslut att med fortfarande ståndaktighet vidhålla sin tålmodighet och söka med godhet bringa henne till insigt om lyckan af ett fredligt äktenskap — ja! han ville genom alla de älskvärdaste medel sträfva att tillvinna sig hennes aktning och tillgifvenhet, ty sedan skulle nog allting gå lättare. Då han efteråt blickade tillbaka på denna ohyggliga morgon, kände han sig tillfredsställd att veta, det endast vänliga tankar för henne uppfylt hans hjerta. När han uppnått hemmet fann han att Helene ännu icke var återkommen, men detta föreföll hvarken honom eller mr Treherne oroande. Hon hade kunnat gå in och ut igen utan att någon sett henne, klockan var ännu icke mer än tolf — kanske var hon i orangerierna eller i trädgården; Men frukosten blef serverad, stalldrängen ledde vid den vanliga tiden fram ridhästarne och ännu syntes ej mrs Treherne till. George började misstänka, att hennes förlängda utevaro betecknade ett mer än vanligt stort missnöje med honom, hvarföre han företog en sökning efter henne i växthusen, flera gånger ropande hennes namn, då han gick genom trädgården. Emellertid anlände ett bud till köket; — en liten sju års flicka kom, med ögohen nästan trängda ur sina hålor af förskräckelse, läpparne skälfvande och vidöppna, springande från parken för att berätta det smrs låg sjuk och hade fallit