Aftonbladet – 19 augusti 1872, sida 2

att det var rädslan och icke ångern som kufvade henne, och detta gjorde honom ännu mera känslolös. Allvar, upprepade han spefullt, inom kort skall ni få erfara, mrs Treherne, om det inte är mitt allvar — iag endast bidar min tid. Ni har inte för intetlegat vid mitt bröst, mött mina läppar — ja, mina, fiskarens och underskogvaktarens — ni skall vid Gud få betala för ert skrymteri! Jag har älskat dig med hvarje fiber i mitt hjerta, men du har vändt min kärlek i vrede och nu af skyr jag dig — jag hatar dig, Nell Willis, så som jag hatar tanken på helvetet! Lif för lif! Du har redan tagit mitt, eller åtminstone allt, som kan vara värdt det nam net. Han började att med hånfull grymhet leka med mordvapnet som han höll i handen. Helene Treherne var nästan förstenad af fasa, men uppkallande allt sitt mod sade hon: Genast jag kommer hem skall jag rap portera ditt beteende. Tror du kanske du skall få tillstånd stanna här på godset för att förolämpa dess ogarinna, Du glömmer. att jag inte längre är Nell Willis och att detta inte är Chelton Marsh. Här har jag vänner som skola beskydda mig och... Innan hon hann ufsluta meningen hade han gripit honne om armen, Häll, mylady, sade han, tänk på hvad ni säger. Vid himlen, om ni yttrar ett ord om hvad jag sagt, bvem jag är eller att ni sett mig, så finnes inte ett enda hjon på tjugo mils omkrets af Ariscedwyn, som inte skall veta, att mrs Treherne haft sin morfars underskogvaktare till älskare och ati al hon svikit honom i kärlev. De skola få veta mer än så, Nell, jag skall berätta dem deg bästa delen af historlen om en viss fjor