Aftonbladet – 19 augusti 1872, sida 2

AMIGNUIONUU. TYP aLL UU KVilUllla vUll NvGiVd; dra åkande, måste man färdas en omväg sp femtio till sextio mil, ehuru afståndet är ott några få mil. Mellan Dorotea kyrka Vesterbotten och Tåsjö. kyrka i Ängeranland är icke mer, än högst två mil;lsig en då sommarväg saknas, får den resande nå ca till och med en längre omväg än som lfö ppgifves i näst föregående exempel o. s. v.la nu dylik isolering mellan grannprovinserlve refaller ju nästan sagolik. pr Det är naturligt, att alla de som nitäl-vi ka för de norrländska landskapens utveck lli; ng till en början måste snart sagdt kon-ce entrera alla sina krafter på ett enda mål, ln: isom hufvudvilkoret för alla andra, nemli jäf en förbättrade kommunikationer. Norrbot-se ens tillgångar på jernoch kopparmalm äro lst fantliga, och kolpriset är 2 rdr 50 öre förlg 2 tunnor, medan på många andra orter ilh: iket träkolen gälla 10 rår för 12 tunnor. !k cke dess mindre ligger Norrbottens bergs-ti ruk nästan alldeles nere. Enligt sista fem-sc rsberättelsen brytes numera endast en obe-ih ydlighet af jernmalm ; åren 1869—1870 tillfc erkades ejheller något tackjern, utan in-ec ördes sådant från annat håll för de i or-b en varande stångjernshamrar. Första vil-k oret för en förändring är kommunikatio-E wer: derförutan blifva ej armar lediga förn ndustrien, och derförutan saknar den afsätt d ling, är således omöjlig. n Man kan naturligtvis ej fordra eller för-t 1tsätta, att Norrland skulle förmå pålr gen hand skaffa sig jernvägar, medan ri-lh kets öfriga delar ej blott fått hufvudbanort på allmän bekostnad anlagda, utan ockls I det längsta envisats att få de komplette-lc rande grenbanorna bygda helt eller delvisle för statens medel, samt först nu, sedan ettli bestämdt motstånd mot dylika anspråk fått! öfvertaget vid riksdagen och den allmännalt ekonomiska ställningen blifvit synnerligtc god, gripit sig an att, för dessa jemförel-ls sevis mindre företag, lita på sina egna kraf-i ter. Det är då alldeles riktigt, säsom detl( heter i den förut anförda tidskriften, att Norrland, i stället för att uppträda bön-l; fallande, framlägger sina grundade skäl för ! vinnande af rättvisa och erkännande, gör sina oerhörda tillgångar kända, låter sinal: sanna behof blifva betraktade ur statsin-: tressets synpunkt och framhåller medlen för : de förres tillgodogörande. Vi skulle, sä-j. ger en förf. i nämnda skrift, ha varit vida mer respekterade och våra önskningar skalle ha blifvit med vida större beredvillighet uppfyllda, om vi kunnat ådagalägga at: samma omtanke, som gjort sig gällande om det öfriga landet, äfven skulle kunna befria Norrland från den förödmjukande ställning det hittills intagit. Vi kunna vara förvissade om, att ett rent och öppet språk å Norrlands vägnar skulle hafva mottagits med större bifall, än våra rörande och rädda framställningar om hjelp i nöden. Om vi rent ut sagt, att Norrland behöfver så och så många millioner för sina framtida behof, om vi med stolthet och sjelfkänsla förklarat, att vi icke vilja mottaga några allmosor, men att vi göra anspråk på att blifva omhuldade med samma intresse, som andra landsändar, och att vi i ersättning derför otvifvelaktigt skola bereda staten en motsvarande styrka, så lider det intet tvifvel, att man skulle lyssnat till oss, följt oss med uppmärksamhet och omfattat våra förslag med välvilja. Det nyligen stiftade sällskapet Norrlands Framtid, för hvilket den flere gånger anförda tidskriften kan betraktas som en förelöpare, torde i de citerade orden något så när hafva det ändamål närmare bestämdt, som i sällskapets stadgar i korthet angifves hufvudsakligen vara attgenom skrifters utgifvande verka för Norrlands framåtskridande. Sällskapet samlas den 26 dennes i Sundsvall för behandling af flere vigtiga frågor, bland hvilka jernvägsfrågan naturligen intager ett framstående rum, Då vi anse det nörrländska lernvägsintresset, rätt uppfat tadt, vara ett hela landets gemensamma intresse, kunna viej annat än med tillfredsställelse motse en fulit lojal uppfyllelse af sällskapets tillkännagifna syfte att grundligt utreda och belysa de förhållanden, som härvid böra komma i betraktande. För hvarje norrländing, som på fullt allvar är öfvertygad om sitt lands omätliga tillgångars och. om möjligheten af deras tillgodogörande efter en storartad måttstock medelst tillhjelp af jernvägar, är en sann och fullständig belysning af de norrländska förhållandena den bästa Jernvägspolitiken. Men dertill vilja vi yt terligare bifoga ett par önskningsmål, hvilkas löppna och ärligt menade erkännande utan I tvifvel skulle skänka den ett förträffligt stöd. I Först det, att man hädanefter öfvergifver alla, mer elier mindre hemliga allianser med de ;I allehanda lokal-intressen i mellersta och gö-I dra Sverige, hvilka ännu kunna hysa några I spekulationer på statskassan, men hvilka, -I der de äro af någon verklig betydenhet, -j tydligen kunna och böra reda sig sjelfva. IIngefiting skulle kraltigare gifva de blifvande norrländska jernvägsplanerna den för I troendeväckande karaktoren aft rent spel, il För det andra skulle ej obetydligt motstånd r från dem, som frukta ytterligare stats-skuld-I sättning, afväpnas derigenom, att man ju förr dess hellre beslöte sig att raskt acceptera det smalspåriga systemet. Den provincial föfänga, som Vill våra så god söm en annan och äka bredspårigi, eftersom andra lands-I delar åtnjuta denna obevisade fördel, bör ej 1 få göra sig gällande till men för vigtiga intressen. Utom det att motståndet mot ett 1 ) anspråk, som icke har någon grund i verk. vj ligt behol eller verkligt gagn, äminstone i för den framtid, hvarom nu lefvande menni -I skor något så när förmå göra sig en före ) ställning och beräkning, utan i ett slags rang -) sjuka, skulle kunna vända sig fiendtligt mot -) hela det norrländska jernvägsintresset, så är 1 det ju tydligt att Norrland bättre tillgodo. -! geg med en längre sträcka smalspåriga jorn: , fö KT