Aftonbladet – 17 augusti 1872, sida 3

nedvändt, och tilloch med blott den pekuniär förbindelse, som det måste åtaga sig, före föll oss som ruin — för att nu icke tal om andra förluster och olyckor; men de befinner det sig i detta ögonblick, herre ö ver sig sjelf, lugnt, förtröstansfullt och hvarje hänseende i en god ställning. De man, som ingifver detta förtroende, och til hvilken Frankrike sätter sitt största hop att fullkomligt blifva återstäldt, är en stats man, en talare och en skriftställare, som uf gått från den lägre medelklassen i en pro vinsstad. All heder åt det som blifvit utfördt var sig af Frankrike eller af dess president Det är en verklig tillökning till mensklig hetens förhoppningar och makt, när en så stor och så hastig återupprättelse befinne: möjlig och verkligen utföres, när kriget som i går var den bistraste verklighet, dag endast är en fredlig parad, när provin serna dagligen återhemta sig från den fi endtliga ockupationen och när skulder, om hvilka den största förtviflan icke kunnat drömma, betalas med en lätthet, som gifver nytt lif åt den allmänna krediten. Man nästan bäfvar, då man erfar, huru mycket som är möjligt, och huru de mest häpnadsväckande misstag kunna mer än godtgöras. Men vi få icke tro, att en Thiers alltid skall vara till hands eller att hela folket alltid skall vara nog förnuftigt att ansluta sig till honom. Om vi beundra Frankrike, mäste vi beundra dess president ännu mera. För det resultat, hvartill man kommit, har man att tacka hans vidsträckta och mångIsidiga erfarenhet, hans äkta franska qvickhet, fyndighet oed raskhet, hans kännedom om personer och saker, hans sjudande liflighet och outtömliga resurser. Lyckligtvis hade han redan varit en utmärkt admiaistratör och kände praktiskt alla en regerings åligganden. Han behöfde icke lära, när det var tid att handla, ty han hade lärt sedan lång tid. Detta är en omständighet, som aldrig bör glömmas af dem, hvilka drömma om en dag, då tillfället skall komma och förtjensten göra sig erkänd. Om de icke redan lärt, huru de skola göra det, skall tillfället endast lägga i dagen deras vanmakt. Hr Thiers hand var icke ovan. Han har aldrig varit ur arbetet. Ödet och en kejsare ha rynkat pannan åt honom; men äfven i landsflykten arbetade han, hade -vänner och hyste för-. hoppningar. Kanske skulle ingen engelsman, ingen representant af vår race kunna vara vuxen den uppgift, som uppfylts af hr Thiers. Kanske äro äfven de mest praktiske bland oss alltför ömtålige, alltför stelt fasthållande vid sina meningar, alltför uppfyllde af klassfördomar och personliga sympatier, alltför begrundande, alltför långsinte, alltför bundne vid teorier eller rutinen. Lyckligtvis för Frankrike var Thiers i stånd att träda fram, var han rätte mannen för tillfället, likasom född för att nyskapa Frankrike utan någon farlig ensidighet eller förkärlek för någon viss af dess institutioner. Det tillhör vår engelska natur, att vi icke kunna glömma saker så lätt som Frankrike synes göra och såsom Thiers sjelf endast är alltför glad att kunna göra. Några tidningar uppgifva, att han använder de få stunder han kan hafva öfriga för egen räkning till att afsluta några arbeten i politik och moral. Utan tvifvel kan han uträtta så mycket som någon i denna väg, men det är tydligt för en hvar, att han, sävida han icke kan förmå menniskorna att glömma hans Konsulatets och Kejsardömets historia, skall finna lifvet alltför kort för hvad han har att göra. Ingen förmåga att förklara eller försvara skall få denna bok att gå i hop med resultaten. Thiers sjelf hade icke liten del i att skapa detta andra kejsardöme, i hvars störtande han äfven hade någon del — ehuru lyckligtvis ännu mera i godtgörandet af del olyckor det medfört. Säkerligen måste det räknas till försynens hemligheter, att den man, som mer än någon annan bidragit till att uppresa den napoleonska idolen med dess legend, dess dyrkan och dess lag, skulle blifva den som mest vaun på denna omstörtning. Han är på en gång presten och bilderstormaren, och då det är han som fört Frankrike inom den magiska cirkeln och väft omkring det en de falska illusionernas spindelväf, så är det i honom som offret finner sin ende befriare. Tabyrinten är ännu icke fullkomligt utredd; dramat är ännu icke utspeldt; slutet är icke ännu inne; men Thiers har haft en så tillräcklig tid för ånger och begagnat den på ett så förträffligt sätt, att vi nu kunna hoppas, att han skall trofast uppfylla den pligt, som åligger honom, Han har att återupprätta Frankrike och att införa det på en ny bana. Kunna vi välhoppas, att, likasom det säkerligen har attgöra om något af hvad det gjort, det också skall göra om åtskilligt i sin egen politik och moral? Antingen har han lärt illa eller har han blifvit missförstådd. Frankrike har yarit hans lärjunge och att hans lektioner ej mygket gagnat det, visar hans egen vinst, ty det är han som yunnit mest på dess misstag och motgångar. Ått han önskar förklara detta gynnsamt är mycket sannolikt, men det kan ej ske utan det medgifvandet, att läraren och lärjungen hafva varit bländade af samma drömbild, RV TO Från Trouville telegraferas den 11 dennes till Times: Presidentens vistelse på detta ställe skall troligen förlängas till den 15 September, och krigsministern skall tills vidare stanna hos honöm, Ten sistnämnde skall dock den 25 dennes begitva sig till Saumur för att öfvervara kapplöpningarne och kavalleriskolans öfningar, hvilka skola ega rum den 25 och 26 dennes. Artilleri-u FE FE a SOS UT hh AV DM KH AA 3 MD 0 -—