Aftonbladet – 17 augusti 1872, sida 3

nas till förr än i slute April och byrp; ne; och laburnum samtidigt med rosorna stå i sitt for först i Juni och då blomsterfrön, vid sedvanlig td nedsatta i jorden, icke gro utan frysa fast i dess iga famn. Sådana vintrar pläga vanligen p fönjas at mycket heta somrar. Det är, som ville naturen med en brådskande ifver reparera sin föregående senfärdighet. Af ingen vår föregången, blir-den omedelbara sommaren med sitt öfverflöd på värme nära nog obehaglig, ch så var det nu, April och Maj hade varit anmärkningsvärdt kalla och vinterlika, nen Jani kom med en sol så brännande som Augusti och allt vegetabiliskt lif påverkales snabbt deraf. Blommor, som föregående vecka lågo slutna i sina embryoniska knopar, svällde nu ut och öppnade sig — trä len stodo yppigt grönskande i sin löfskrud, rilarne sväfvade tallöst omkring och bien, ckta ur sin vinterdvala, voro ute på näingsfångst, Det var ej underligt, att en åA gammal man som mr Treherne skulle rfara ett mäktigt infyvande af en så hastig emperatur-förändring. Den ovanliga upp. ymdhet och glädje, hvaraf han intogs vid rorsonens ankomst till Ariscedwyn, var nu örbi och dermed äfven de ökade fysiska krafer, som denna sinnesförfattning för en kort id underhållit. Med värmens tilltagande örsvagades hang helsa, aptiten minskades ich böjelsen för kroppsrörelse försvann, Han ade beklagat sig för George några månar ler förut, att när han icke längre skulle rka tillse godsets skötsel, det skulle blifva örsummadt och vanvårdadt, men hans faråga var obehöflig. Egarens pfyerinseende lef icke allenast ersatt, utan öfverträffagt noggrannhet och omsorg af en yngre, aera kompetent förmåga. I de ädla uppsåt, om yi i föregåsnde kapitel beskrifvit, hade