Aftonbladet – 17 augusti 1872, sida 3

och med uppoffring af hvad som helst skull det vinnas. Någon gång, men icke jemför ligt med förr, föll han ännu offer för sir svaghet. Wyatt hade väl observerat dennz omständighet, men ansåg orsaken vara, at han i bland ville slå bort sin märkvärdigs dysterhet, och skogvaktaren beslöt sig der för att ingenting säga, så länge Coles nitisk skötte sin tjenst. Jag vill inte möta henne nuw, tänkte han, då skulle jag kanske förråda mig och förstöra hela min plan. Nej inte än, mer när tiden kommer och vi råkas — har skar tänderna vid denna föreställning Z2— skall hon få erfara om jag har mitt minne i behåll eller inte. Han uträttade sitt ärende med det stör. sta lugn, erhöll svaret och stannade några minuter vid köksdörren och pratade med den gladlynta huspigan, hvilken ingenting hade emot att vexla några ord med 4en vackre mr Coles. Talet vände sig genast omkring de nygifta och han frågade huru den unga ladyn såg ut. Åh kors har ni inte sett henne? frågade pigan, hon är lik annat folk tycker jag, är ni nöjd med det svaret? Nej ingalunda, återtog han, jag skulle vilja veta, om hon är lika vacker som du. Hon småskrattade belåtet åt hans smicker och svarade: Hur kan jag veta det, mr Coles, när ni sett henne får ni sjelf döma. Vi ärg inte ls lika hvarandra, hon är lång, fetlagd och rödblommig och ser ut som sjelfva lyecan och det är väl inte underligt med en sådan man som hon fått. Herre Gud, jag kulle önska att jag vore i hennes kläder. Skulle du, sade underskogvaktaren häfigt och tillade, du bör aldrig önska dig fara någon annan än den du är