Aftonbladet – 15 augusti 1872, sida 2

Min gamle hedersvän, gräm dig inte öfver hvad som ej kan göras ogjordt; det är nog bäst som det är, det finnes säkert ingen ibland alla dina kamrater, som inte skulle bli förb-—dt glad öfver att få byta med dig. Det var lyckligt för uppehållandet af Georges manliga värdighet, att sättet och tröstegrunderna voro just sådana; om det i stället hade varit en qvinna som smugit sin fina hand i hans och med ömhet tillhviskat honom deltagande, då skulle han ha gifvit vika för den ånger och smärta som rege rade honom. Som det nu var uppsteg han och sade med bibehållen fattning: Min käre Charles, när jagterna börja, hoppas jag att du kommer till oss; jag besär inte att du skall komma förr; ty det är så tråkigt på landet, men till den första September väntar jag dig, öfversten och Fairfax. Det är ju öfverenskommet, eller hur? Naturligtvis, sade Digby, med mycken slädje antager jag din bjudning, George. Jagtterrängen såg så lockande ut då jag var der i Januari, men då hade jag endast några dagars tid att göra mig hemmastadd. En ansenlig mängd fasaner du har sparat! lu är väl inte så litet stolt öfver dem, gamle FO8Se.2 Åh ja de äro inte så illa, svarade George ndifferent, men onkel håller många skegvaktare, som tar vara på sådant kram och let ligger egentligen bra litet behag utiatt skjuta det som inte kan undkomma en, Kommer du ihåg en jagt vi hade tillsammans i Dumfries för ett par år sedan, den var hvad jag vill gifva namn af ett uppfriskande nöje. Sådana dagar vi hade der nere på mossarno, jag skall ofta tänka på lem,a