Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 3

liga ordalag, att jag skulle följa med dig långt, långt bort ifrån England och att... Alb, sade Elfrida, hastigt resande sig från stolen, är det inte outhärdligt varmt härinne? Mrs Treherne, plågas ni inte af elden? Jag tror det är bäst att öppna dörren, och låtande orden åtföljas af handling, drog hon några djupa andetag af frisk luft innan hon vågade återtaga sin plats. Kommer ni att stanna här länge? var hennes nästa fråga till Helene, Nej, om fredag resa vi till Ariscedwyn. Morfar är mycket förargad, att vi stannade här på hemvägen, men som jag sagt honom, man är inte nygift mer än en gång, om man inte blir enka och då kanske får lust att gifta om sig. Hvad tror ni, mrs Treherne, är det nog att vara gift en gång? Ni, som utaf oss två, har längst varit fru, kan bäst bedöma det. Ja, fullkomligt nog — åtminstone till vår första man är död, sade Elfrida med ett sorgset småleende. Hon hade svarat helt oskyldigt på den så enfaldigt framställda frågan, men då orden voro sagda fruktade hon att han möjligen skulle finna någon dubbelmening uti dem, men om han gjorde det yttrade han ingenting som antydde-derpå utan sade blott: Åh, kära Håeldne, jag är inte död ännu, det torde derföre vara bäst, att du väntar till dess, för att få den qvistiga frågan be svarad. Då kanske du och mrs Treherne sinsemellan på ett tillfredsställande sätt kunna afgöra den saken. Det vär grymt af honom; hon var färdig att skrika till för att bedja honom förskona henne från dylika ord — men hans hustru var närvarande och hon satt tyst. Då Hålene uppsteg för att taga afsked beklagade hon mycket, att hon knappast trodde sig