Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 3

al trenne handlande från Hudiksvall och ett större antal ungdom från byarne inom socknen. Ungdomen lät icke genera sig af den regniga väderleken, utan sökte på ölligt sätt njuta af sina penningar. Med bränvinsbuteljer i rockfickorna ströfvade man omkring i regnet och smutsen från det ena skjulet till det andra och förplägade sig rikligen. Från middagstiden ända till långt in på natten hördes ett oafbrutet skrål, omvexlande med slagsmål och fönsterinslagningar. Den ena karlen efter den andra blef med nedsölade, sönderrifna kläder och blodigt ansigte liggande der han fallit; här och hvar bakom uthusen, vid landsvägskanten, färjstaden m. fl. ställen syntes sådana slagna hjeltars. För ordentliga menniskor och synnerligast sådana, som icke voro bekanta i orten, var det hardt nära vådligt att färdas fram förbi marknadsplatsen. Äfven följande dagen var man i tillfälle att i grannskanet af gästgifvaregården, färjstaden och kästra by, å hvilka ställen fås bränvin, Hoffmans droppar och s. k. viner, se stora flockar af gkynnig och rusig ungdom. En del af denna hade blifvit bortkörd från en vid färjstaden belägen handelsbod, hvilket hade till följd att fönstren till köpmannens kontor genast inslogos. Superiet och liderligheten nådde sin höjd, och det tycktes ha väl varit på sin plats att göra något för dess stäfjande; sådant kunde dock icke förmärkas. Det förefaller äfven, som vore det lämpligt att chefen för Jerfsö kompani vid dylika tillfällen beordrade något underbefäl för att hafva tillsyn öfver åtminstone de soldater, som ansluta sig till orostiftarne och deltagai de vilda utsväfningarne. Om än icke den civila hopen aktar på tillsägelser, hvilket man t. ex. fann då en husbonde sökte förmana sin uppstudsige dräng, så bör väl dock soldaten visa lydnad mot sin förman. Det ser verkligen ut, som de vidriga marknadsuppträdena här uppe snarare skulle vinna i omfång än tvärtom. Kronobetjeningen är alltför fåtalig och kan räkna på alltför ringa understöd hos befolkningen, för att kunna förmå någonting verksamt uträtta vid sådana tillfällen, som det ofvan beskrifna.