Aftonbladet – 13 augusti 1872, sida 2

litik, enär Tysklands och Österrikes in-!W essen äro identiska i orienten. På dettalre mråde och inom dessa gränser torde det!F oda förståndet mellan Wien och Berlin nulq nses för så godt som en fait accompli.lr: )sterrike kan i allt, gom angår Turkiet, ll äkna på Preussens moraliska bistånd åtninstone. Då nu Ryssland ansluter sig till enna politik, gifver det en värdefull underant på sin fredliga stämning. Det afstår rån att väcka en orientalisk fråga för egen äkning och arbeta på dess lösning från sin ndividuella ståndpunkt; det dementerar de ,laner, som tilläggas det af det panslavistika partiet och omfattar den politik, som sör upprätthållandet af status quo i orienen till sin uppgift. Den ryska regeringen var genom detta steg valt det klokaste sättet att gå till väga. Om icke Ryssland vill störta sig i ett krig för att genomföra let panslavistiska programmet, kan det insenting bättre göra än att komma öfverens med Preussen och Österrike. Det vinner till ersättning garanti för, att ingen af dessa makter, hvad dem angår, hädanefter kunna företaga något i orienten, utan att först hafva konfererat med det. För Österrike medför denna vändning äfven betydliga fördelar. Det vänskapliga förhållandet och försoningen med Ryssland har i hvarje hänseende beredt det säkerhet och satt det i stånd att ostördt arbeta på utvecklingen af dess reorganisation. Den i Rom utkommande tidningen Fanfulla berättar, att Pius IX tillställt franske finansministern Goulard ett lyckönskningsbref i anledning af lånets framgång. I detta bref uttalar påfven sin tillfredsställelse öfver att denna framgång inträffat under Goulards administration, hvilken på sin tid vägrade att blifva Frankrikes representant hos den regering, som inkräktat Rom. Denna vägran tillskrifver påfven lånets framgång. Enligt hvad utländska tidningar meddela synes en konflikt mellan Ryssland och Kina vara på väg att uppstå till följd af fiendtligheter från kinesisk sida mot de befolkningar på gränsen, som stå under ryskt beskydd och som genom dessa fiendtligheter föranledts att söka hjelp hos ryska regeringen. För att vara beredd på de händelser, som kunna komma att inträffa, påskyndar ryska styrelsen med största ifver utstakandet af vägar från Siberien till Kina, hyvilket arbete redan länge fullföljts i kommersielt intresse. Man har funnit, att den bä sta vägen till Kina är den, som går från territoriet Nertschinsk genom Mongoliet till Tientsin. En kinesisk fullmäktig infann sig den 27 sistlidne Mars i Sergiopolis, en stad i området Semipalatinsk, för att underhandla med ryska regeringen om återställandet af Kuldjastammens land, hvilket utgör en del af Songariet. Denne fullmäktige hade på allt sätt sökt vinna Kuldjas och öfverallt gifvit fart åt det ryktet, att kinesiska regeringen skulle bevilja sina förre undersåter en fullständig amnesti. Men de mohamedanska Kuldjas hat mot kineserne är så stort, att de tillbakavisat alla löften och till och med förklarat, att dö, um man. öfverlemnade dem åt Kina, antingen skulle döda sina fiender eller också döda sig sjelfve. I detta sakernas tillstånd är det tydligt, att om ryska trupperna droge sig tillbaka från Kuldjas område, skulle flendtligheterna mellan denna stam och kineserne genast utbryta. Kineserne ha redan förklarat, att deras arm6 ofördröjligen skall rycka i fält för att återeröfra nämnda provins. Sannt är, att någon kinesisk armå ännu icke har visat sig. Alla förberedelser till kriget inskränka sig till att 35 kameler, lastade med bågar och pilar, ankommit till Tschugutschack, icka långt från ryska gränsen, Men detta är endast början, och man tror, att Kina icke skall stanna härvid. Å andra sidan är det säkert, att Ryssland icke skall låta de befdlkningar underkufvas, hvilka stält sig under dess skydd.