Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 3

sen behöfver mer än väl fyllas, och den här karlen ser ganska duglig ut. Nå det var ju bra, svarade George Tre herne, jag skall väl gå in då efter du så önskar, hvarpå han följde skogvaktaren in i stugan. Alla med undantag af den tjenstsökande och mrs Wyatt, hade lemnat rummet. God afton, mts Wyatt! sade George med sin vanliga artighet. Jag förmodar att denne är mannen, hvarom ni talat, Wyatt. Nå, min vän, hvad heter ni? De båda männen voro fullkomliga kontraster; den blifvande brudgummen, af hvilkens hela väsende man genast kunde döma till hvilken klass han hörde, stod med den behagfulla gestalten trött lutad mot väggen, de bleka, sköna dragen nästan tärda af den hemligt burna sorgen och uttryckande en lugn dysterhet; midt framför honom stod den kraftfullt byggda karlen, hvilkens ansigte måhända af naturen varit lika välbildadt, derest ej väder och vind satt sin förstörande prägel derpå och förändrat de ursprungligen fina dragen. När George tillta lade honom, syntes han mindre skygg än butter och de korta svaren nästan förargade George, som icke hade tålamod till öfverflöd. Tala tydligt, sade han bestämdt, hvad säger du — Thomas Coles? Hvar kommer du ifrån? Hampshire! Det låter inte så på din dialekt, jag är sjelt derifrån. Från hvilken del af HampShire är du då? Från trakten af Ramsey, sir. Det kan då göra detsamma. Hos hvilken har du tjenat sist? Hos en landtbrukare, sir, vid namn Crop. Med en matt min fortsatte George: Du är säkerligen mycket lite hemmai skogvak